En begynnande samling av blåvitt porslin

blåvitt porslin second hand stadsmissionen ebbes hörna myrorna loppisfynd loppis blåvita tallrikar rörstrand bavaria rosenthal orkidée

Något som står på min inspirationslista när det kommer till second hand och loppis är blåvitt porslin. Jag har därför börjat en liten samling av just det, och då framför allt tallrikar. Att de är udda och absolut inte matchar varandra ökar bara charmen i mina ögon. Det är perfekt för servering av små tilltugg eller varför inte chokladbollar? Som jag för övrigt varit sinnessjukt sugen på nu i några dagar. Måste verkligen baka snart!

blåvitt porslin second hand stadsmissionen ebbes hörna myrorna loppisfynd loppis blåvita tallrikar rörstrand bavaria rosenthal orkidée

Ja, lite OT blir det ju alltid i den här bloggen, inte sant? Tillbaka till tallrikarna. Jag har hittat två stycken från Rörstrand, vilket är de lite större här ovan ↑ Jag betalade väl sammanlagt 40 kronor för dem, kanske? Den ena kommer från Stadsmissionen och är egentligen en väggtallrik, och den andra har jag fyndat på Tradera för en tia.

Sedan har vi de små. Den allra minsta kommer från Bavarias Rosenthal-serie. Och den mitt emellan kommer från något engelskt märke jag inte lyckats identifiera. Men de är likväl fina. Sedan har jag ju också fyndat det pyttelilla fatet från Rörstrand som jag visade er för ett tag sedan, samt en udda tallrik från någon serie jag heller inte identifierat men även den från Rörstrand. Den har en tjock, kornblå kant som omges av en smalare, guldig kant. Jättefin! Men den passar inte riktigt in i temat här med blommor och växtlighet. Så, nu är väl tanken att leta vidare, så att samlingen kan växa. Visst, jag hade kunnat leta efter ett parti med blåvitt porslin och bara ta hem det. Men det är ju ingen sport i det, känner jag. Så jag spanar vidare!

Vad kikar ni efter just nu? Och glöm inte att trycka på hjärtat om ni gillade inlägget!

Ett favoritfynd

Ett av mina absoluta favoritfynd hittills är en kombination från Stadsmissionen & Myrorna. Jag tycker att just Stadsmissionen har otroligt bra utbud i utkanterna av stan, det är dessutom oerhört bra priser. Så för flera veckor sedan köpte jag lampfoten nedan på Myrorna för 140 kronor. Kanske i dyraste laget med tanke på slitaget, men vi funktionstestade den innan också så att en inte köper grisen i säcken rent tekniskt. Jag föll pladask för den och gillar framför allt de lite hårdare formerna, att stommen är en hexagon.

Jag har ställt den på vitrinskåpet i vardagsrummet, där tycker jag att den gör sig bra. Uttagen i vår lägenhet känns inte superplanerade så här blev det även en bra plats då det finns ett uttag i närheten. Och dessutom är det en del av rummet som ibland behöver lite belysning. Jag ordnar om massor hemma hela tiden. Såhär såg det ju inte ut förra veckan och den svarta klövern har nu fått flytta på sig och har det bra ute i köket istället. Så fort något nytt kommer hem till oss så ordnar jag runt, testar olika platser saken kan tänkas göra sig bra.

Sedan var jag en sväng på Ebbes Hörna (det vill säga Stadsmissionen) i Frölunda i förra veckan och då fann jag den här lampskärmen. Den är egentligen alldeles för stor och passar på en golvlampa. Som ni ser nedan så tippar den nästan lite grann åt vänster. Men vad gör väl det? Jag tyckte ändå att det blev coolt med en oversized lampskärm till den här lampfoten. Det blir liksom inte för mycket men samtidigt blir det lite av en statement-lampa tycker jag.

Om du gillade det här inlägget får du gärna trycka på  här nedanför. 

Second hand + detaljer = sant

Att fynda inredning på second hand, loppis och auktion har nästan blivit lite av en drog för mig. Det är som om jag bara vill ha mer och mer och mer (tidiga tecken på hoarding kanske?) – för jag älskar ju detaljer. Just nu är det lite som om vi skulle behöva ett större hem, eller i alla fall fler bord, hyllor och bänkar, så att jag har någonstans att ha alla saker som jag loppar. Det är en tillfredsställelse att hitta det där övergivna fatet i blått och vitt, att våga slå till på en alldeles för stor lampskärm till foten en köpte någon annanstans, eller att hitta något som får hjärtat att dunka medan andra suckar. Förstår ni? Jag är inte gammal i gemet, är inte den som står på loppisen två timmar innan den börjar och kastar mig över grejerna. Men jag aspirerar på att kanske komma dit i sinom tid. För det fina med second hand är att en hittar saker som kanske inte är på modet just nu. Trend har aldrig tilltalat mig, minimalistiskt och vitt är inte min grej. Det är så himla fint hemma hos andra, men vi vill inte ha ett sådant hem. Det är okej, eller hur? Klart finns det sådant också, men det är inte vad jag letar efter.

Urnan från Wallendorf som vi hittade på backluckeloppis i Slottskogen i juni. 200 kronor – kanske lite dyrt, men precis vad jag ville ha! Den har bytt plats från vitrinskåpet i vardagsrummet till avlastningsbordet i köket.

Och på second hand, loppis och auktion finner en de där möblerna, de där detaljerna som en känner är grädden på moset i ens hem. Det är inte nyproducerat, inte massproducerat. Eller vad vet jag? Det bara är. Jag föredrar att låta det en hittar få ha sin historia för sig själv. Jag är inte den som försöker ta reda på dess förflutna. Det tilltalar mig inte, även om det är spännande att veta att det betytt något annat för någon annan.

En kontorsljusstake har jag velat ha länge. Det tycker jag en kan ha flera av. Jag hittade en för 15 kronor på Stadsmissionen häromdagen. Helt oputsad och charmig. Inget särskilt, men jag gillar den. Och putsa upp den ska jag förstås göra så fort jag har tid!

Och att blanda – det är det absolut roligaste, tycker jag! Hitta en halvtrendig pryl och matcha med något som har många fler decennier på nacken. Hitta en gammal möbel och matcha med en mer futuristisk detalj. Ja, sådant gillar jag! Det är ju hur roligt som helst. Det sätter prägel. Alla har förstås sin stil, sin stämning och sin karaktär hemma hos sig eller i sin garderob. Jag har min och du har din. Jag tycker det är så fint, att alla är olika. Att hem är olika. Det är en del av vår fria vilja någonstans. Och jag har hittat något jag verkligen tycker är roligt nu. Slutat kika på stämplar (men ändå noterat vilka designers och varumärken som jag letar lite extra mycket efter) och bry mig om märken. Nej, här är det sentimentalt värde. Jag vill inte ha en enda grej hemma som jag inte känner något för. Som inte känns jag, vi, rätt. För när jag känner något för varje liten detalj, för varje liten sak, då älskar jag helheten. Detaljerna skapar helheten och det är helheten jag vill känna mig tillfreds med. Men för att skapa det så krävs lite extra krut, tanke och efterforskning.

Pssst… Jag har återinfört gilla-funktionen här på bloggen nu, så för er som inte kommenterar men kanske ändå gillar inläggen/läser mycket – ni får jättegärna trycka på hjärtat här nere ↓ Ett toppenbra sätt för mig att veta vad ni gillar! Det är förstås anonymt. 

Litet loppistips

Trots att jag inte är någon hejare på vare sig loppis, auktion eller second hand så vill jag ge er ett litet minitips i alla fall. Jag var en sväng förbi Myrorna i förra veckan och fann då detta udda lilla fat från Rörstrandserien Franska Liljan i mörkblått. Det har tillhört en moccakopp ur serien, men koppen fanns där inte. Men jag slog till på det här ändå, vet ni varför? Jo, det är perfekt att ha som ett smyckes- eller växelfat. Ni minns säkert att jag köpte två fat från Jonathan Adler i våras? Dem använder jag båda två, kanske framför allt zebrafatet som står på mitt nattduksbord. Perfekt att lägga av sig smycken i innan en ska sova.

Likaså kommer detta lilla fat komma till hands, det är en fin, avbrytande färg och liljorna är verkligen dekorativa. 15 kronor gav jag, helt klart värt det. Mycket möjligt att det hamnar på Robertos nattduksbord till och med, han sover inte med sin vigselring vilket jag gör. Och jag har ju redan mitt fat, så jag behöver inte ett till. Vi får se när vi kommer hem igen, helt enkelt!

Det här är verkligen varför jag tycker om att gå på Myrorna, Emmaus, loppisar och alla sådana typer av ställen. En sak som inte betyder något alls för en person kanske blir väldigt användbar för någon annan. Det är ett fint sätt att för det första inte konsumera så fasligt mycket nytt hela tiden, men också att låta saker och ting få fler än bara en chans hos en person. Kanske lämnades detta fat in såhär; udda och utan kopp. Men för mig var det ju användbart! Och sådant gillar jag verkligen. Att saker får nytt liv, nya användningsområden och nytt värde hos andra människor än den ursprungliga ägaren. Sedan är det också så roligt att fundera kring vart ens fynd varit förut. Vad har just det här fatet varit med om? 

Friday Details

Inlägget innehåller reklamlänkar.

Igår upptäckte jag att många av blommorna på min orkidé i köket hade vissnat. Och vid närmare check såg jag att det berodde på att stjälken hade vikt sig och därmed antar jag att blommorna inte fick någon näring eller vatten från rötterna. Så jag klippte av den och fick äntligen ordentlig användning för min orkidévas (ja, det heter faktiskt så!) i mässing som jag köpte på Tradera för några månader sen för en femtiolapp. Visst blev det fint! Jag tror tyvärr inte att den kommer hålla särskilt länge, men det blev så vackert, tycker jag.

I Friday Details den här gången tänkte jag att jag skulle visa vad vi har stående på köksbordet på det gröna marmorfatet. Jag har länge velat få till något sånt här, men aldrig känt att det blivit spot on. Nu känner jag verkligen att det är en harmoni av saker som ”centerpiece” på vårt lilla köksbord. Kombinationen svart, grön marmor och mässing är verkligen en konstellation jag tycker om. Det blir markerat och bryter av fint mot vårt vita bord. Annars kan det lätt bli för vitt, tycker jag. Det är något jag försöker röra mig ifrån numera. Jag upplever att min personlighet får mer utlopp med färg, form och blandningar av olika tidsepoker och trender.

Så, på detta fat, som kommer från Lagerhaus, har jag ställt ett ljus från Voluspa (Crisp Champagne of course – mitt favvoljus!), en salt- och pepparkvarn i akryl, den lilla orkidévasen som jag som sagt hittade på Tradera och en servetthållare från H&M Home som vi fick av Camilla i inflyttningspresent. I bakgrunden ser ni också en bröllopspresent från min lillebror, nämligen ett jättefint grytunderlägg från Roos Interior (som jag för övrigt vill ha allt ifrån – de har plockat upp så mycket former från modern art deco och det är ju just sånt jag tycker om och är ute efter i alla detaljer).

Och när vi fick det här servettstället av Camilla så var det verkligen pricken över i:et. Det är vågräta linjer på ena sidan och vertikala linjer på andra sidan. Om en inte har servetter i ser det således ut som att det är rutigt, men när en har servetter så blir det antingen eller. Jag gillar den så mycket, så enkelt men så himla fin. Och som sagt – det var det sista som behövdes på marmorfatet på köksbordet för att det skulle kännas komplett.

Loppisfynd

Här har ni fynden vi gjorde på loppisen i lördags. Jag är verkligen så himla nöjd! Har letat efter en blåvit urna/vas på Tradera forever men inte hittat något som jag verkligen gillade. Som jag skrev i söndags så kunde jag inte ens dölja min iver när jag såg den, och den gör sig så fin här hemma nu. Jag gillar att blanda tidsepoker, och just blåvitt porslin tycker jag är superfint. Vi har varit lite inne på en bordslampa från Markslöjd som också är blåvit i porslin, nu blir jag osäker på om en vill ha en till. Men kanske i ett annat rum? Denna urna kommer i alla fall från tyska märket Wallendorf.

Och sedan till vänster ser ni de små mässingsljusstakarna (Roberto har satt tvärstopp för ljusstakar nu, men om vi ska gå på fler loppisar så känner jag att det är 100% rimligt att få mig sig i alla fall en varje gång, hehe…) som jag ska köpa ljus till. De är som ni säkert ser mycket mindre än vanliga, och jag tycker de är supersöta. Tunga är de också, men inte av någon särskild tillverkare vad jag förstår. Men vad gör väl det, det är ju inte dessa heller.