6 dokumentärer du måste se

Tidigare har jag tipsat er om poddar, nu tänkte jag gå vidare till dokumentärer och dokumentärserier i TV-format. Det finns inget bra ord för att beskriva känslor som ju någonstans är sådana av fascination – men samtidigt är ämnet så fruktansvärt, medan ordet fascination känns positivt. Förstår ni hur jag menar? Det går liksom inte att beskriva varför en gillar att lyssna på True Crime-poddar eller se på True Crime-dokumentärer, för ordet ”gilla” är ju inte heller särskilt passande. Så jag har kommit fram till att jag benämner det som att jag har en grej för True Crime. Det är inte positivt någonstans, men jag uppskattar att få perspektiv på saker och ting. Lära mig hur andra människor fungerar. Förstå varför ondska finns, eller något sådant. Det går ju inte via en podcast eller en dokumentär egentligen – men det är så nära jag kan komma. Allt kokar någonstans ner till att det handlar om människans psyke, och min största fråga är egentligen varför vissa gör som de gör medan andra avstår… Det är en existentiell frågeställning som jag låter hänga i luften, för nu ska jag istället gå vidare och tipsa om 6 TV-dokumentärer om du som jag, också har en ”grej för” True Crime.

1. The Jinx, HBO
Många har nog sett den redan, men har du mot förmodan missat den så har du en stor anledning att stänga in dig ett tag och sträckkolla på detta! The Jinx handlar om Robert Durst, en förmögen amerikansk man som minst sagt varit i hetluften. Inte minst sedan denna dokumentär kom ut på HBO under 2015. Han har varit inblandad i flera suspekta försvinnanden och brott och frågan är helt enkelt – har han gjort det eller inte? Du får avgöra själv. Något som står helt klart under seriens gång är dock att Robert Durst har en klar fördel med sig hela tiden. Pengar.
2. The Keepers, Netflix
Netflix senaste dokumentär med grävande journalistik heter The Keepers och är kort sagt brutal. 1969 försvann syster Cathy Cesnik, en lärarinna och nunna vid Archbishop Keough High School, i Baltimore, USA. Ungefär två månader senare hittades hennes kropp. Hon hade nyligen fått det bekräftat för sig att andra auktoriteter på skolan utnyttjade vissa elever. Som sagt; oerhört brutal – jag har gråtit min beskärda del – men också otroligt fängslande och provocerande. Framför allt är den modig. Jag har varit emotionellt utpumpad efter varje avsnitt, men vill bara ha mer! Nu när vi har tittat klart är jag både arg och lättad, på något sätt. Trigger Warning: Det är mycket övergrepp i denna serie. (Och ja, första avsnittet är lite sömnigt och speciellt. Men denna dokumentärserie har blivit omnämnd som den bästa genom tiderna).
3. Amanda Knox, Netflix
Att åka och plugga utomlands är mångas dröm, och för amerikanska Amanda Knox blev detta en verklighet när hon flyttade till Perugia, Italien år 2007. Drömmen blev dock en mardröm. Hennes roomie mördades kallblodigt, och det mesta pekar på att Amanda och hennes nyfunna pojkvän låg bakom dådet. Men var det verkligen så? Och hur skötte polisen egentligen utredningen? Eller är Amanda Knox en manipulativ sociopat? Jag vet faktiskt inte. Jag har verkligen ingen aning.

4. Det 13:e tillägget, Netflix
Många har säkerligen hört ordet ”tillägg”, eller ”amendment” som det heter på engelska. Och flera av er känner säkert igen det första tillägget i den amerikanska konstitutionen som bland annat reglerar yttrandefrihet, religionsfrihet och liknande. Och det andra som reglerar rätten att få bära vapen. Men få har nog hört talas om det 13:e tillägget i ”The Bill of Rights” – nämligen det som upphävde slaveriet efter det amerikanska inbördeskriget. Förutom så kallat ”straffarbete” om en är dömd fånge. Vilket i praktiken innebär att slaveriet inte riktigt är avskaffat. Denna dokumentär går igenom större delen av 1900-talet och hur rasismen i USA har förändrats och ”anpassats” för att vara ”försvarbart”. Hur etnisk ojämlikhet förklätts i skynken av lagar och regler som egentligen handlat om att politiker velat fortsätta att praktisera just rasism. Det är inte True Crime på samma sätt som de övriga på min lista, men det borde verkligen vara kriminellt (jag var så arg efter att jag sett denna!).
5. Mommy Dead & Dearest, HBO
Ni som tittat på Bron känner säkert igen sjukdomen ”Münchhausen by proxy”, en psykisk störning som innebär att personen med störningen gör någon i sin närhet sjuk – oftast handlar det om ens eget barn eller ett husdjur. Anledningen är att personen ifråga söker uppmärksamhet genom sitt beteende. Under tiden kan den sjuke ”rädda” sitt offer från sjukdomarna, i och med att hen vållat dem från första början. Ett känt fall där det mesta tyder på MBP är det om Dee Dee och Gypsy Blancharde, vilket är det fall denna dokumentär handlar om. En amerikansk mamma utsätter sin dotter för fruktansvärda saker under hela hennes uppväxt och lyckas skapa en stor fanbase med hundratusentals fans och följare. Men allt har sin gräns, och när den gränsen nås slutar allt i en fruktansvärd tragedi.
6. Beware the Slenderman, HBO
Detta är ett fall som i alla fall ger mig kalla kårar. Slenderman är en fiktiv figur som dök upp först 2009, en ”urban legend” som det finns många spökhistorier om. Slenderman är lång, har en formlös kropp och bär svart kostym. Ansiktet är helt vitt och saknar drag. I de här historierna, som ju är relativt nya, brukar Slenderman förfölja, kidnappa och traumatisera människor på olika sätt. En helt vanlig spökhistoria, kanske du tänker? Men när två 12-åriga flickor från Wisconsin, USA knivhögg sin kompis 19 gånger år 2014 gick verkligen denna creepypasta både för långt och till historien. Flickorna agerade nämligen ”åt Slenderman” då de var rädda att han annars skulle skada deras familjer…

Hoppas ni ska gilla dem. Som sagt är de alla väldigt upprörande dokumentärer, störande i ens egen bubbla på något sätt. Men också väldigt givande och fängslande. Som jag och mina vänner ofta säger; jag är hellre olyckligt vetandes än lyckligt ovetandes.

Spring fresh

langfredag

Det var ändå dags för en ny design, tycker ni inte? Jag har ändrat rätt mycket, men jag tror inte att ni kommer märka av det i särskilt hög grad. Nya typsnitt, ny meny (som jag är oerhört nöjd med!) och lite mer fokus på mina kategorier nu, tidigare låg ju skönhet till stor del i centrum. Men efter några år insåg jag att varken ni eller jag tyckte att det var speciellt kul längre. Och tiden finns inte riktigt där tyvärr. Nu kommer jag, i och med den här lille nystarten (känns alltid som en nystart när jag byter design), att koncentrera mig på annat istället. Men givetvis blir det en del skönhet ändå, för jag tycker att det är kul, men kanske inte på de premisserna som var förut. Nu blir det istället sådant som jag vet att både ni och jag gillar! Älskar hur ni interagerar med mig på alla sätt och vis, så att jag ändå får feedback på mitt innehåll. Men jag har också tagit mig tid att verkligen analysera min statistik för att se vad ni tycker om. Visade sig att de flesta av er föredrar precis det som jag själv faktiskt tycker om att blogga om, så mer av det i fortsättningen.

Om det ser knäppt ut, prova att tömma cachen!

_________________

Sjuk är jag fortfarande. Buuuu! Dumma, dumma influensan. Det har krupit upp mot öronen nu, så det susar och slår lock då och då. Väldigt obehagligt, har aldrig haft problem med öronen, så det är extremt ovant. Skönt i alla fall att jag har ledigt några dagar framöver. Att greja med designen tog mycket på krafterna, men var verkligen nödvändigt. Inte bara för att jag var trött på den förra, utan också för att jag behövde få utlopp! Och återigen få en mer unik design.

_________________

Fem saker jag hunnit med när jag har varit sjuk; kollat på alla avsnitt av Rebecka Martinsson, kollat klart på 13 Reasons Why samt den delvis animerade dokumentären Tower. Och just nu tittar vi på dokumentären Narco Cultura. Och tidigare på Deep Web. Ja, mycket TV-tittande, helt enkelt. Men det får en när en är sjuk.