Second hand + detaljer = sant

Att fynda inredning på second hand, loppis och auktion har nästan blivit lite av en drog för mig. Det är som om jag bara vill ha mer och mer och mer (tidiga tecken på hoarding kanske?) – för jag älskar ju detaljer. Just nu är det lite som om vi skulle behöva ett större hem, eller i alla fall fler bord, hyllor och bänkar, så att jag har någonstans att ha alla saker som jag loppar. Det är en tillfredsställelse att hitta det där övergivna fatet i blått och vitt, att våga slå till på en alldeles för stor lampskärm till foten en köpte någon annanstans, eller att hitta något som får hjärtat att dunka medan andra suckar. Förstår ni? Jag är inte gammal i gemet, är inte den som står på loppisen två timmar innan den börjar och kastar mig över grejerna. Men jag aspirerar på att kanske komma dit i sinom tid. För det fina med second hand är att en hittar saker som kanske inte är på modet just nu. Trend har aldrig tilltalat mig, minimalistiskt och vitt är inte min grej. Det är så himla fint hemma hos andra, men vi vill inte ha ett sådant hem. Det är okej, eller hur? Klart finns det sådant också, men det är inte vad jag letar efter.

Urnan från Wallendorf som vi hittade på backluckeloppis i Slottskogen i juni. 200 kronor – kanske lite dyrt, men precis vad jag ville ha! Den har bytt plats från vitrinskåpet i vardagsrummet till avlastningsbordet i köket.

Och på second hand, loppis och auktion finner en de där möblerna, de där detaljerna som en känner är grädden på moset i ens hem. Det är inte nyproducerat, inte massproducerat. Eller vad vet jag? Det bara är. Jag föredrar att låta det en hittar få ha sin historia för sig själv. Jag är inte den som försöker ta reda på dess förflutna. Det tilltalar mig inte, även om det är spännande att veta att det betytt något annat för någon annan.

En kontorsljusstake har jag velat ha länge. Det tycker jag en kan ha flera av. Jag hittade en för 15 kronor på Stadsmissionen häromdagen. Helt oputsad och charmig. Inget särskilt, men jag gillar den. Och putsa upp den ska jag förstås göra så fort jag har tid!

Och att blanda – det är det absolut roligaste, tycker jag! Hitta en halvtrendig pryl och matcha med något som har många fler decennier på nacken. Hitta en gammal möbel och matcha med en mer futuristisk detalj. Ja, sådant gillar jag! Det är ju hur roligt som helst. Det sätter prägel. Alla har förstås sin stil, sin stämning och sin karaktär hemma hos sig eller i sin garderob. Jag har min och du har din. Jag tycker det är så fint, att alla är olika. Att hem är olika. Det är en del av vår fria vilja någonstans. Och jag har hittat något jag verkligen tycker är roligt nu. Slutat kika på stämplar (men ändå noterat vilka designers och varumärken som jag letar lite extra mycket efter) och bry mig om märken. Nej, här är det sentimentalt värde. Jag vill inte ha en enda grej hemma som jag inte känner något för. Som inte känns jag, vi, rätt. För när jag känner något för varje liten detalj, för varje liten sak, då älskar jag helheten. Detaljerna skapar helheten och det är helheten jag vill känna mig tillfreds med. Men för att skapa det så krävs lite extra krut, tanke och efterforskning.

Pssst… Jag har återinfört gilla-funktionen här på bloggen nu, så för er som inte kommenterar men kanske ändå gillar inläggen/läser mycket – ni får jättegärna trycka på hjärtat här nere ↓ Ett toppenbra sätt för mig att veta vad ni gillar! Det är förstås anonymt. 

12 Comments

  1. Martina 11 augusti, 2017

    Wow älskar urnan! Vilka fynd du gjort :)

    Svara
  2. Linda 11 augusti, 2017

    wow så fina detaljer!

    Svara
  3. Jennifer 11 augusti, 2017

    Så fint :D

    Svara
  4. Bella 11 augusti, 2017

    Urnan är så fin!

    Svara
  5. Norahsmamma 11 augusti, 2017

    vilka fynd…super fint:)))

    Svara
  6. Christer Holm 11 augusti, 2017

    Mycket fina saker, man får ju lite inspiration till egna fynd :)

    Svara
  7. Helena Roth 11 augusti, 2017

    Tittar jag runt i mitt hem så är det inte så särdeles pyntat direkt, men fullt ändå av saker med distinkt charm och ofta ofta begagnat, ärvt eller fyndat på loppis. Har morfars frus gamla kista från 1800-talet som soffbord, mammas föredettas föredettas första matbord som matbord, lampan som min momo hade, femtiotals-lampan som jag fyndade på församlingshemmets loppis vid fåtöljen, osv. Gillar’t!

    Svara
    • Sanna @ Sannas Rum 13 augusti, 2017

      Åh, det är sånt som jag älskar! När det är personlighet i ett hem, det är det allra bästa.

      Svara
      • Helena Roth 16 augusti, 2017

        Ja, det håller jag med dig om! Det ser d e f i n i t i v t inte ut som merparten av alla foton på Hemmet här hemma, det kan jag garantera.

        Svara
  8. Camilla 12 augusti, 2017

    Vad du inspirerar, Sanna! Jag har ju alltid gillat det där vita & minimalistiska – men har även fått mig en liten dos av inspiration här och börjat kolla mig omkring. Love it!

    Svara
    • Sanna @ Sannas Rum 12 augusti, 2017

      Åh stort tack, vad roligt att höra! Var själv ett stort fan av vitt och minimalistiskt tidigare men nu försöker jag istället hitta en balans i saker jag tycker om men som inte ingår i ett ”fack”. En salig blandning som blir vi ☺️

      Svara
  9. Vad najs att du hittat en bra like-widget som fungerar!

    Svara

Kommentera

Follow