Dagens outfit


Byxor – H&M Divided
Tröja – GAP
Skor – Bearpaw
Hårrosett – Claire´s
Klocka – Guess

Känner ni kamerans skärpa? Åhhh jaaa…

The magnificent Archibalds

Vet ni att jag är helt besatt av Gossip Girl? Haha. Jag verkligen älskar det. Men jag har svårt att föreställa mig att det finns folk som lever sådana liv. Inte ekonomiskt, utan socialt och moraliskt alltså. Hur man kan vara så och allt sådant. Men det gör det säkert, och Cecily von Ziegesar har ju sagt att hon har baserat en del på egna erfarenheter och på upplevelser hon själv upplevt. Lite coolt tycker jag, haha.

Hur som helst, i senaste avsnittet – S02E11 The Magnificent Archibalds – hade jag svårt att hålla borta tårarna. Okej, så är det typ alltid. Men det var väldigt känslosamt idag. Mycket som hände liksom; förra avsnittet var inte alls lika bra som detta. Men tänk att man kan vara så trångsynt och inte förstå… eller dra slutsatser. Sådant ska jag sluta med i alla fall.

Vet ni att de nämnde Century 21 i avsnittet idag? Blair sa att det var typ motbjudande. Men för mig, med låginkomst och som tonåring med föräldrar med vanliga jobb, så är det värsta guldgruvan för mig, för jag kan inte riktigt shoppa på Fifth Avenue. Jag blev nästan lite förnärmad, haha, men jag har ju inte samma förutsättningar ekonomiskt sett som Blair och Serena. Haha. Ni hör ju hur jag refererar som om de fanns på riktigt…

Nästa avsnitt innehåller tydligen en begravning. Jag undrar vem som har dött…

Har ni också någon serie som ni avgudar?

Så blev jag lite kreativ och gjorde ett kollage i Photoshop.

Varför ogillar alla mig till en början?

Jag måste ha det sämsta första intrycket som finns. Varför? Jo, därför att jag får vanligen höra av kompisar att innan de lärde känna mig så ogillade de mig starkt. Varför det?!
Vad är det som jag alltid gör fel? En tjej i klassen sa nyligen att jag var för snobbig för hennes smak, men nu när hon känner mig lite bättre är jag helt okej. En annan sa att jag uppfattades som jobbig för att jag alltid satt bredvid någon som var jobbig. En tyckte att jag verkade tråkig och besserwisser, och en annan tyckte att jag verkade präktig. Några av mina bästa vänner var skiträdda för mig innan de kände mig.

Jag kan göra listan lång. Men alla får en uppfattning av mig som senare förändras något så in i… Jag vet inte. Men det första intrycket jag ger till folk är tydligen inte så bra. Jag försöker alltid vara trevlig, nästan på gränsen till överdriven. Och jag är alltid snäll, ja, okej då, mot de som är snälla mot mig. Men jag är aldrig direkt elak. Ibland kan det visserligen finnas undangömda meningar med det jag säger, men det är ju upp till var och en hur de tolkar det. Och det är banne mig inte ofta jag gör det. Kanske en gång i månaden högst, och aldrig till personer som är mig nära.

Så vad är det för fel på mig tror ni? Haha. Jag tycker faktiskt detta är himla intressant.
Ja, feel free to say what I am, jag tror inte jag tar åt mig.. Haha. Men det är alltid kul att höra folks åsikter!

Effektivitet

Idag har jag installerat tre, fattar ni – tre, bloggdesigner här på blogg.se
Känner mig riktigt effektiv. Det har varit lite meckigt, och några vägrar förändra sig, det är bara kodmallarna som förändras. Men det kommer väl snart.
Just nu har jag himla mycket tid över så om du vill ha en bloggdesign så klicka här! Jag tycker ju även att det är himla roligt att göra designer!

Jag har även startat en blogg för mig och Pernilla som vi ska ha nu under arbetet med FN-rollspelet. Så där kan ni följa vårt arbete. Ska försöka uppdatera så ofta som möjligt, och hålla det på en rolig och humoristisk nivå.

Ja, det var bara en snabb grej jag tänkte berätta, och påminna er om att jag står till allas förfogande om man vill ha en ny design!

Otrohet värker, inget som stärker

Jag läste för ett tag sedan på flera löpsedlar och magasinframsidor att otrohet är något som stärker. Det är helt absurt att skriva så. För vissa människor – ja, gärna. Men för alla – skulle inte tro det!
Jag blev verkligen ledsen när jag såg det, för jag är en av de få som innan 16 års ålder hade gått igenom mycket otrohetsmässigt. För mig låter det sjukt att jag vid 14 år var otrogen. Vad är det liksom? Sådant ska man inte ens veta om vad det är när man är 14. Eller? Att jag även bidrog till att en annan tjej blev bedragen, att jag blev bedragen själv och att mitt hjärta blev krossat i tusen bitar är också en av de faktorer som gör att jag blir nästan vansinnig när jag hör folk sitta och prata om att otrohet är positivt för förhållandet.
Mina vänner säger att det är ju i ung ålder man kan testa på det, göra misstaget tidigt och sedan lära sig av det. Det har jag gjort. Numera skulle jag aldrig, notera aldrig, vara otrogen. Det gör inte bara mig själv orolig, ledsen och skuldmedveten, nej, det som är värst är att se blicken hos den man hade lovat kärlek. Att se personen i ögonen och säga vad man har gjort, det är det jobbigaste jag har gjort i mitt liv tror jag. Det och att göra slut.

För mig är inte lögner något positivt för ett förhållande. Det är svek och det är osanningar som växer sig större och större. Tänk dig den du älskar. Men varje gång han kysser dig ser du i ditt sinne hur han kysser någon annan. Hur kunde han välja henne framför dig? Varför gjorde han det? Vad har du gjort för fel? Alla dessa frågor som skriker i ditt huvud och du vill helst av allt bara slå något riktigt hårt och gråta och ställa dig i skogen och skrika ut din smärta.
 Tänk dig att du möter honom när han har varit med ”sina kompisar”. Han är finklädd, sådär snygg som han aldrig gör sig inför dig. Senare får du reda på att den gången träffade han en annan och gav henne det du ville haft den kvällen.

 Om man erkänner det direkt, ja, då är det förståeligt att man också kan förlåta och gå vidare. Men tänk dig sedan att i ett halvår få leva med dessa lögner. Att veta att han inte pratar sanning, men ändå ljuger han dig rakt upp i ansiktet varje gång du ställer honom mot väggen. Till slut konfronterar du honom på ett sådant sätt att han måste berätta sanningen. Men istället för att ta chansen och lätta sitt samvete låter han dig leva i ovisshet i ytterligare ett halvår, där otroheten bara blir värre varje gång du frågar. Ena veckan är det en ofrivillig kyss, nästa en frivillig kyss, veckan efter det – hångel. Till slut berättar hon för dig hur det egentligen ligger till. Men du försöker vifta bort det, du förnekar det. Klart att du inte vill att det ska vara så…

Hon tog kontakt med mig, och jag är så glad för det. Idag. Men då var jag så ledsen och förstörd. Jag gjorde henne illa med alla mina elaka ord. Och även om hon bara ett litet tag efter berättade det för mig så tog det alltså ett halvår för honom att ens erkänna att han träffat henne över huvud taget, och ytterligare ett halvår att berätta att de hade träffats på tu man hand, bara de två för att de hade haft kontakt och för att det… för att de skulle kunna göra någonting. Inte ens på det halvåret fick jag ur honom hela sanningen. Först ett par månader senare tvingade jag ur henne allt som hade hänt.
Värst av allt är att det är en liten oskyldig (okej, inte helt oskyldig, men jag förstår henne på något sätt) person som bara följer sitt hjärta, som blir charmad av en kille, som får ta all skit. Av mig alltså. Visst var de två stycken, men jag klandrar inte henne för hennes känslor för honom. Det hade varit onaturligt när de hade haft kontakt och hon var kär i honom, att inte försöka vinna honom.
Och jag är evigt tacksam tjejen, annars kanske jag aldrig hade tagit mig ur det. Jag beundrar henne för att hon stod på sig, och kunde ta all den vrede jag gav henne.
 Förstår ni? Jag gav henne något som han egentligen skulle haft.
 Nej, jag förstår inte hur otrohet kan vara bra för ett förhållande.
 Och på grund av mina erfarenheter så kommer jag nog aldrig tycka att det är okej. Men jag har varit lika dålig själv, det får inte glömmas. Men det är lögnerna, det är det som förstör. Och den inre bilden av den du älskar ihop med någon annan.
 Våld föder våld – otrohet föder otrohet. Det är vad jag tror.

Ta ansvar för det du gör, och var ärlig. Lögnerna bara byggs på och blir värre och värre.
Man måste inse konsekvenserna av sitt handlande.

Auschwitz/Birkenau 2007

När jag och Martina gick i nian så skrev vi uppsatser och gjorde bilder som på något sätt hade med främlingsfientlighet, och sedan fick lärarna välja ut dem som de tyckte skulle få åka på en en veckasresa till Berlin, Leipzig, Krakow, Auschwitz och Birkenau. Jag och Martina var då två av dem som vann, och när vi kom hem gjorde vi en film, som jag tänkte lägga upp här.

Ber om ursäkt för att jag skakar som ett asplöv när jag filmar. Behöver antagligen öva lite på det där med att filma…

Dagens outfit

Vad har hänt med mig? I våras la jag ut dagens outfit varenda dag, och det var jätteuppskattat! Okej, en stor faktor till problemet är att jag har en så himla dålig kamera. Får hoppas att jag någon gång köper en ny. Haha.

Skjorta – Ralph Lauren, Jeans – Levi’s, Klocka – Guess, Skor – Bearpaw, Väska – Prada.

Önskelista


Ja, den som vill får gärna köpa dessa fina klänningar till mig.
Pappa och Bettan som tidigare kommenterade – är det inte en bra julklapp till mig?
Ludwig får även ta till sig detta inlägg!
Haha. Psst… man kan köpa ett presentkort. Det är ju snart jul..!

Svar på anonym

jag fattar inte, varför ska du ha så många kommentarer som möjligt för? leka större blogg än vad du har? :S skriv gärna ett inlägg om varför, vill veta för jag förstår inte!

Okej, först och främst vet jag inte om detta är min pappa eller inte, för han och hans sambo kommenterade ett inlägg förut och det var också från "anonym", och att skriva det där med "Skriv gärna ett inlägg om varför, vill veta för jag förstår inte", är lite min pappastyle. Haha.
Haha, men det handlar ju inte om att leka större blogg än vad jag har, vaddå, det är ju fortfarande samma summa kommentarer – kanske 10 kommentarer om dagen, fast fördelade på olika inlägg. Att leka större blogg än vad man har för mig är att fiska kommentarer (kommentera andras bloggar med "hej kolla in min blogg och säg vad du tkr" eller något sånt, och sedan spamma alla som kommenterat blondinbellas blogg eller så)
Och jag funderar bara på det, för jag tycker ju att det ser roligare ut när jag har många kommentarer, men jag vill inte bara ha svar på kommentarer som jag har skrivit till någon annan.
Nej, jag vill ha kommentarer som är kommenterade om inlägget – om ni fattar?
Jag tycker för övrigt att denna kommentar från anonym var ganska korkad – man leker ju inte större blogg för att man väljer att skriva ett inlägg eller tre inlägg om dagen. Jag vet ju bara inte om jag vill ha alla kommentarer fördelade eller om jag vill ha dem på ett och samma inlägg.
Hoppas att anonym (du har inget namn eller?) förstår lite bättre nu.