Allt jag behöver har jag

Planen. Min plan. Det har gått en vecka sedan jag skrev mitt semiglada inlägg om var min väg i livet rör sig. Om identifikationen utav det viktiga i mitt liv. Vårt gemensamma liv. Då Roberto varit bortest och sedan i måndags även haft feber så har jag väl kanske inte hunnit förankra allt med honom. Å andra sidan är vi två individer i vår relation, och min väg måste inte tvunget vara hans. Vi kan ha individuella prioriteringar – och gemensamma också. Det är helt okej, så länge en kommunicerar och det inte är planer, vägar och prioriteringar som påverkar relationen negativt. Det är i alla fall min ståndpunkt, det är helt okej att vara en individ i en relation också.

Men, vad har jag kommit fram till hittills? Well, den stora insikten handlar om att äga och att ha. Att jag har det jag behöver för ett lyckligt liv. Saker är investeringar för en kortsiktig lycka, medan det jag är ute efter är en mer ihållande känsla av tacksamhet och glädje. Nya möbler, nya saker och en större garderob kommer inte att ge mig det. Jag vet vad jag behöver för att må bra i längden. Jag behöver känslan av frihet, vinden i håret och total avslappning. Jag behöver upptäcka, sätta upp mål och jobba mot dem. Och allt detta vill jag ha och göra i sällskap av de jag tycker om.

Jag minns när jag och Roberto verkligen var i början av vårt förhållande. Jag var nyss hemkommen från London där jag hade jobbat som au pair och levt en allt annat än hälsosam livsstil. Mycket fest, blåögdhet och dumhet. Jag brukar säga att London är bland det bästa jag har gjort, men också det absolut värsta. Ändå saknar jag det ibland, för som jag skrev för ett litet tag sedan så saknar jag den där känslan av frihet. Men det som i alla fall hände när jag och Roberto bestämde oss för att det skulle vara vi var att han blev osäker på om våra liv verkligen kunde mötas och flätas samman till ett gemensamt liv. Jag hade ju aldrig varit på en festresa med mina tjejkompisar. Jag hade ju aldrig förlorat mig själv i total ovisshet. Jag hade ju aldrig levt singellivet till att gränsen för min ensamhet var nådd. Saken var väl bara att jag inte hade några tjejkompisar att resa med, ovissheten skrämmer mig och att leva som singel eller i en relation är inget jag har valt. Det har valt mig. Och det är jag evigt tacksam för.

Det jag sa till Roberto var att jag inte har något behov om att leva ett ovisst liv, spontanitet fungerar inom vissa ramar för mig. Det är så min personlighet är och jag är tillfreds med det. Och resa – det som jag hyser en så ofantligt stor kärlek till – vill jag göra med honom vid min sida. Jag har aldrig varit någon som tyckt om att festa sådär sjusärdeles mycket och det är väl inget jag har planer på att tvinga mig själv till heller. Alla har olika prioriteringar i livet och jag respekterar de som tycker om att festa och gärna åker på sådana resor till Magaluf, Ayia Napa och Ibiza. Om det gör dem lyckliga så önskar jag dem inget annat. Jag åker hemskt gärna till de ställena i sällskap av mina vänner och Roberto, eller min familj – men festresor…? Det är inte jag, och det kan te sig onormalt, jag vet inte. Men jag har aldrig känt ett sug efter det, aldrig blivit avundsjuk på de som åkt, aldrig känt att det har saknats i mitt liv. Det kanske har att göra med min högkänslighet? Att fest inte funkar för mig i den utsträckningen.

Så, det var vad jag sa till Roberto. Att jag inte har behovet av at få leka av mig mer, jag var naiv och dum när jag bodde i London. Jag var fri men så oerhört ensam. De 8 månaderna räckte för mig. Nu delar jag hellre allt det han var rädd att jag ville göra på egen hand med honom, familjen och vännerna. Mina relationer är djupare nu än vad de tidigare varit. Och jag älskar det, för det är vad jag själv önskar. Jag kanske inte har en uppsjö av vänner runtomkring mig, men jag känner att jag har de bästa. För mig. De bästa vännerna och den bästa familjen. Och den bästa mannen. De bryr sig om mig, och det är dem jag önskar dela mitt liv med.

Jag vill resa. Trots att jag reser hela tiden. Jag menar inte att jag reser till olika länder och städer hela tiden. Men jag reser inombords. Min personlighet reser, mina tankar reser, min utveckling reser. Min relation till Roberto reser. Jag försöker styra det lite grann, men litar på min autopilot i den mån jag klarar av det. Sedan Roberto frågade mig om allt det där, som för mig har i princip noll prioritet, så har jag åkt 13 varv runt jorden och tillbaka med mig själv. Inombords. Det har varit en resa full av obehaglig turbulens, med allt positivt och allt negativt jag själv kunnat föreställa mig. Och den resan gör jag varje dag, jag reser och reser och reser. Tåg, buss, flyg och bil.

Det är nu jag vill resa till platser jag aldrig varit på förr. Fysiska platser. För jag tror att min inre resa kan nå nya höjder om jag får göra det. Och det är det som är min plan. Att resa för att min inre resa ska ta nya vändningar, utvecklas mer och finna den där fullkomligheten som en bara kan känna och få när en är totalt lycklig. Och det vill jag göra med Roberto. Och vänner. Och familj. För alla mina andra behov känns tillgodosedda. Allt jag behöver har jag.

5 detaljer i en blogg

Åh, idag så tänkte jag lista fem detaljer i en blogg som jag tilltalas lite extra av. Min blogg handlar ju om detaljer i stort och smått, och har även handlat väldigt mycket om bloggdesign genom åren. Så jag tänkte att det kan ju jag kombinera, eller vad tycker ni? Så, det blir inte yttepyttesmå detaljer som jag kommer lista, utan delar av en blogg som gör att jag fastnar lite extra och gärna vill ha mer.

1. Vackra bilder

Ja, jag önskar vackra och välredigerade bilder. En behöver inte vara någon stjärna på att fotografera om en kan få till färgerna i redigeringen, tycker i alla fall jag (feel free to disagree!). Det som framför allt tilltalat mig med vackra bilder är inspirationen det skänker mig. En plockar inspiration från så många hörn och ställen nu för tiden, i och med att det finns oändligt många källor till att bli inspirerad idag. Därför följer jag gärna olika personer, och i olika medier, för att de tillsammans representerar vad jag tilltalas av och min skaparanda blir således lite av en blandad kompott av den inspirationen jag får från alla mina källor.

2. En tilltalande och genomtänkt design

Ja, förstås. Jag är en person som gärna lägger märke till småsaker. Ibland känns en design verkligen för plottrig. Jag tror att det sker när personen bakom designen helt enkelt känner sig inkomplett kring designen i sig. Inte som människa förstås, haha. Men det är någonstans en konst att kunna hålla något simpelt och cleant, och inte för att jag kanske lyckas med det själv, men det är något jag strävar efter. Som Steve Jobs en gång sa: “Simple can be harder than complex: You have to work hard to get your thinking clean to make it simple. But it’s worth it in the end because once you get there, you can move mountains.”

3. Matnyttiga artiklar

Jag vill gärna lära mig något i en blogg. Inte nödvändigtvis måste den bestå av fakta. Men att känna att en blir inspirerad av bilder är inte alltid tillräckligt för mig, jag vill också känna att jag kan lära av de som står bakom “publikationen”. Och det behöver absolut inte vara något som jag kan praktisera, det kanske är ett motto någon lever efter, eller ett hack hen har som en har sparat in tid på. Det kan vara ett sätt att designa, eller göra kollage på. Eller en livsstil, bara. Men det kan förstås också vara tutorials, guider, idéer. Eller bara reflektioner av livet, det inspirerar mig mycket.

4. Snygga och lättlästa typsnitt

Ja, det är en detalj som är väldigt viktig för mig, kanske för att jag ser lite halvkasst sedan många år tillbaka. Jag ser gärna att rubriker och text är lättlästa, inte med för mycket space runtomkring, inte med för stora radavstånd och inte med för små. Inte för liten text, men inte för stor. Inte för smalt och inte för tjockt. Ett typsnitt som kan kombinera att vara snyggt och samtidigt lättläst är ett vinnande koncept för mig. Det ska vara vilsamt och bekvämt att läsa, helt enkelt.

5. En inspirerande livsstil

Ja, det här är ju en rätt stor detalj, inte sant? Något vi pratade om mycket på mitt förra jobb, då jag jobbade mot bloggvärlden och influencers varje dag, var det där “ha-begäret” som vi kallade det. De flesta framgångsrika bloggare skapar ett ha-begär hos sina läsare som gör att de vill stanna. Det finns såklart undantag men om vi verkligen ska se till de som lyckats över tid så är det ofta för att de har något som läsarna kanske inte har. Det behöver inte vara fysiska ägodelar, utan kan vara utseende, hälsoinriktning, ett hem eller bara en livsstil som tilltalar läsaren. Kanske lever personen ett liv som följarna vill leva, eller så lever personen ett liv som följarna önskar att de levde men förmodligen aldrig kommer leva. Se till exempel på Kardashian/Jenner-familjen. Där snackar vi ha-begär! Jag själv inspireras inte särskilt mycket utav dem utan det som skapar ha-begär hos mig är fin inredning, en sund och hälsosam livsstil, personer som är kreativa och skapar, reseglada människor och… det där lilla extra? Människor som unnar sig tilltalar mig väldigt mycket. Om det så bara gäller att ta ett glas på stan, fixa naglarna eller fransarna eller köpa en ny klänning på impuls. Jag vet inte, jag bara känner att jag kan identifiera mig med det ibland och att det blir som en inspirerande livsstil för mig även om jag själv inte alltid unnar mig. Det är svårt att förklara, men jag hoppas att ni ändå har ett litet hum om vad jag menar.

Sommarställe i Barrevik

Jag är en vecka närmare min semester i slutet av juli. Medan jag räknar ner så jag tänkte visa er några snapshots från min helg på Orust, där jag kan tänka mig att en del av min semester kommer att spenderas. Som jag skrev i lördags så har alltså min mamma och hennes man köpt ett hus därute och det känns ofattbart bra att ha ett sommarställe nära till hands. Det öppnar upp för spontanitet, helt enkelt. Stället där huset ligger heter Barrevik och ligger några hundra meter från Edshultshall, även kallat Halla (uttalas ”haaala”).  Så, i det här inlägget ska ni få veta lite mer om min familjs nya sommarställe!

Som jag skrev så korkade vi upp en flaska bubbel vid ankomsten i fredags, mamma och jag. Mysigt! Till höger ser ni bastun ute vid Jensholmen i Edshultshall. Där blir mamma och Michael medlemmar i höst vilket innebär att vi då kan boka tider för bastubad. Jag är ingen bastare direkt, för det första tycker jag det är obehagligt och för det andra så undviker jag det i och med min fransförlängning. Men det kanske det får bli ändring på nu? 

Närmast oss i Barrevik finns en liten strand och en småbåtshamn med sjöbodar som är idealisk för krabbfiske. Där ligger också vår båtplats, nu saknas bara den lilla detaljen som stavas båt. Om en däremot cyklar eller går ett par minuter till så kommer en till Halla och kan gå ut till Jensholmen som inhyser flera fina badställen, bland annat vid bastun. Jag la mig där i lördags och läste min bok i solskenet. Som jag skrev brände jag mig tyvärr en del, det blir ju lätt så när västanvinden ligger på. Men utsikten är lika vacker för det, här visar sig Västkusten från en av sina bästa sidor.

Och vad gäller själva huset så är det ett tvåvåningshus med tillhörande gäststuga. Sammanlagt finns 12 bäddar, och hittills har många gäster redan varit uppe. Mamma och Michael hade tur då det varit ett året-runt-boende vilket innebär att alla vardagliga faciliteter finns i huset så som diskmaskin, tvättmaskin, två toaletter och duschar samt fullt utrustat kök. I gäststugan finns både toalett och dusch. Så allt detta sammantaget blir förstås väldigt tacksamt när en är där, tycker jag. Mamma och Michael har också grejat en hel del i trädgården sedan i våras; de har odlat, planterat och gjort det så fint. Just nu är det massor av blåbär i slänten upp på berget, ett körsbärsträd, vinbärsbuskar och en hel uppsjö av fina blommor. Som till exempel pionerna här ovan. Underbara, eller hur? Mamma pratar också om att hon har en stor odlingslåda som säkerligen kommer komma väl till pass därute. 

Veckans planer

God morgon, måndag! Vad som hände imorse vet jag inte, det enda jag vet är att jag mår prima idag. Kan ha att göra med att jag fick sova ut i helgen och verkligen ta det lugnt, kanske. Men jag gick upp direkt när klockan ringde! Det händer ungefär en gång varje fullmåne… Jag ska försöka börja göra det igen, jag gjorde det mycket förra året och mådde så mycket bättre av det. Nu har jag kommit in i mitt snooze mode igen, och jag gillar det inte. Men så idag så var jag på jobbet tidigt och innan jag åkte hann jag dessutom med att ladda in en diskmaskin och sätta på den så att Roberto kunde stänga av den lite senare. Vuxenpoäng, jajjamän! Hur som helst, dags att lista veckans aktiviteter.

Måndag: Jobba, jobba och jobba lite till. Tog som sagt igen en timme igår men har en del kvar. Så det ska jag hinna med idag. Dessutom har ju P3 Historia släppt nytt avsnitt om Jeanne d’Arc och även Mordpodden har kommit med nytt avsnitt, så dagen är så gott som löst. Trots att jag redan hört en podd om det fall som Mordpodden tar upp den här veckan… Efter jobbet ska jag träffa Valle på en fika!
Tisdag: Ingenting planerat alls, så jag kan tänka mig att jag bara tar det lugnt denna tisdag. Som ni redan vet är det min minsta favoritdag på veckan, så jag tänker mig någon god mat, kika vidare på Farang som vi börjat titta på och typ lägga mig tidigt.
Onsdag: Som vanligt är det ju jobb förstås, men efter jobbet ska jag iväg till Noless och göra mina naglar. Är dock osäker på om jag ska fortsätta med det efter den här gången? Har kommit in i ett riktigt spartänk i och med min plan som jag skrev om häromdagen. Så vi får se, men minst en gång till i alla fall!
Torsdag: Jobba. Y nada más.
Fredag: Funderar på att åka ut till Barrevik till helgen igen, det var så härligt under helgen som var. Dock visar väderappen att det ska bli rätt dåligt väder, men kanske kan det vara skönt att vara därute ändå?
Lördag: Inte heller något planerat, som sagt. Kanske är jag på Barret, kanske är jag hemma. En lugn och skön helg hemma hade i och för sig inte heller varit helt fel…
Söndag: Repeat på lördag. Och tvättid på kvällen!

Det här var kanske inte världens mest spännande vecka, men jag lovar er att det blir nog mer spännande än vad ni tror!

Hemkommen

Se, orkidén från fredagens inlägg hade hållit sig fint medan jag var borta!

Borta bra, men hemma bäst! Jag har haft en underbar helg på Orust med mamma och Michael. Lagt mig tidigt, sovit länge, läst min bok, shoppat lite småsaker (vem behöver inte en glasskopa, liksom?) och solat. Det sistnämnda gjorde mig till kräfta – varför lär en sig aldrig? Första riktiga sommarsolen och jag kör press-mode. Inte sådär supersmart, blir lika arg på mig själv varje gång. Imorgon är det jag som springer till Apoteket och köper ny solkräm (jag är emot bäst före-datum men när det kommer till solskydd och läkemedel känns det som en god idé att inte lita på att det inte kan hålla vad det lovar efter utgånget datum). I vilket fall så hann vi även med pump-fest igår kväll. Då samlas hela gatan vid pumpen och har långbord med grillat. Så mysigt! Och vilket väder vi fick.

När jag kom hem packade jag upp, fixade i ordning ett bord som en tjej kommer och hämtar ikväll (ska bli skönt att bli av med), satte mig och jobbade en timme och slängde in två maskiner tvätt. Nu sitter jag framför Kvinna inför rätta (Apple Tree Yard) på C More medan jag äter lite avokado med chilli flakes och dricker kaffe. Mums! Om ungefär en timme kommer Roberto hem och herre jössanes vad jag har längtat efter honom. Han har ju som sagt varit bortrest hela veckan, så ikväll ska vi ta igen lite. Kanske borde laga någon middag här när jag kikat klart på det näst sista avsnittet av min serie. Vilken jag rekommenderar för övrigt, verkligen bra och endast fyra avsnitt.

Barrevik

1. Igår vid bastun på Jensholmen, himlen var magisk. 2. Inte ”kaffe på sängen, Madame” men minst lika bra. 3. Liten fredagslook. 4. En av mammas favoritsysselsättningar härute är att plocka blommor. 


God morgon från Barrevik! Jag inser att jag knappt skrivit så mycket om detta – mina föräldrars nya hus på Orust. Vi var här i påskas och har även varit förbi vid något annat tillfälle. Så den här helgen så ville jag åka upp och bara njuta av att vår familj har tillgång till denna magiska plats. Bohuslän för mig är sommar, det är det som är västkusten, det jag ser framför mig när någon säger just det (även om jag vet att västkusten sträcker sig lite längre ner än så förstås!). Men jag inser liksom att det är här jag kommer spendera stora delar av mina somrar framöver. Att känslan kanske kommer bli som när vi var små och åkte till det som var då. Men nu är nu, och Barret är vårt! Eller ja, mamma och Michaels förstås. But still…

Och här påtas det i trädgården, det rensas och fixas. Jag tror de trivs här, mina föräldrar. Eller jag vet att de trivs. De tar renoveringen pö om pö, har hittills målat om hela fasaden + gästhusets fasad (från svart till vitt!). Slipat golv på nedervåningen och målat över det mörkgröna kaklet med vit kakelfärg. Spraymålat alla luckor. Det är så härligt och så fint! De är duktiga, lilla mamma och lilla Michael. 

Igår åkte vi upp efter jobbet, vi tog en rätt tidig dag som jag skulle behöva jobba ikapp. Sedan drack vi bubbel, åt middag och badade i havet. Så kallt – men det är ju som ett rus som går igenom kroppen. En adrenalinchock. Vi pratade om det på Dyngön förra helgen att det faktiskt finns tecken på att året-runt-badare har en ”bättre hälsa”. Nu är ju inte jag en av dem men ändå… kanske en vana att börja med för en förbättrad hälsa? För mig blir det som en drog, jag vill bara ha mer och mer och mer av den där iskalla chocken. Det är underbart! 

Nu kom mamma just tillbaka från städmorgonen och vi ska åka inåt Orust för att besöka en loppis och Göksäter. Ett mini-Ullared, haha! Alla trodde nämligen att den här helgen skulle innebära dåligt väder men här sitter jag i skuggan vid tio för att det är för varmt i solen. 24 grader ska vi få lite senare, så jag hoppas på lite färg! 

Ciao så länge.

Att sova över

Hej hörni! Hoppas ni gillade mina Friday Details, jag fotade det imorse innan jag gick till jobbet och ljuset var så bra. Jag funderar också på om min kamera är mer på hugget ju mer laddat batterier är? Det känns som att slutartiden blir längre om jag har dåligt batteri – kan det stämma?  I så fall ska jag se till att ha laddat oftare, haha.

Alltså igår… Jag och Valle tog en spontan sleepover (eller ja, spontan och spontan, lite planerad men inte av någon särskild anledning i alla fall). Så himla mysigt! Jag sov ju rätt mycket hos dem under vintern/våren innan vi flyttade på riktigt, men faktum är att hon har aldrig sovit hos mig. Blir det inte ofta så? Att en är hos någon specifik i umgänget oftare än hos andra. Nu har det snarare blivit en jämnare balans sedan vi flyttade tillbaka till Göteborg, vi kompenserar lite för att vi sällan var hos oss innan dock. Tror jag.

Jaja, sleepover var det ja! Gud så mysigt. Jag hade lagat västerbottenpaj med sallad och citronvatten till middag. Efter att ha pratat om allt möjligt, men kanske framför allt deras New Yorkresa, så tog vi en PW bort till Redbergsplatsen och tillbaka. På vägen hem stannade vi till i en godisaffär och köpte varsin liten påse. Mums! Vi kom hem, gjorde oss i ordning för kvällen, satte på en podd som vi lyssnade på tills vi inte klarade av mer skämskudde och till sist somnade vi gott. I alla fall jag, men Valle sa imorse att även hon somnade gott. Det är verkligen underskattat att sova över med vänner bara sådär, tycker ni inte? Jag vill göra det oftare, jag mår bra av det tror jag. Framför allt om ens partner ändå inte är hemma, så why not liksom? Imorse kokade vi kaffe, och gjorde smoothies, fixade i ordning oss, jag irrade runt och packade för helgen och fotade till förra inlägget… En rätt så typisk morgon för mig – stressig, och herre jössanes vad sen jag blev till jobbet till slut.

Och, fredagsstatus idag. Roberto är i Stockholm, han var på Guns ‘n Roses igår kväll på Friends. Jag trodde det var idag, men han flög från London igår, hehe. En kan ju inte ha koll på allt! Och jag åker med mamma till landet efter jobbet. Men jag tror att jag måste be att vi kör hem först, känns som jag har glömt något därhemma…. JUST JA – TANDBORSTEN! Jag visste att det var något… 

Friday Details

Inlägget innehåller reklamlänkar.

Igår upptäckte jag att många av blommorna på min orkidé i köket hade vissnat. Och vid närmare check såg jag att det berodde på att stjälken hade vikt sig och därmed antar jag att blommorna inte fick någon näring eller vatten från rötterna. Så jag klippte av den och fick äntligen ordentlig användning för min orkidévas (ja, det heter faktiskt så!) i mässing som jag köpte på Tradera för några månader sen för en femtiolapp. Visst blev det fint! Jag tror tyvärr inte att den kommer hålla särskilt länge, men det blev så vackert, tycker jag.

I Friday Details den här gången tänkte jag att jag skulle visa vad vi har stående på köksbordet på det gröna marmorfatet. Jag har länge velat få till något sånt här, men aldrig känt att det blivit spot on. Nu känner jag verkligen att det är en harmoni av saker som ”centerpiece” på vårt lilla köksbord. Kombinationen svart, grön marmor och mässing är verkligen en konstellation jag tycker om. Det blir markerat och bryter av fint mot vårt vita bord. Annars kan det lätt bli för vitt, tycker jag. Det är något jag försöker röra mig ifrån numera. Jag upplever att min personlighet får mer utlopp med färg, form och blandningar av olika tidsepoker och trender.

Så, på detta fat, som kommer från Lagerhaus, har jag ställt ett ljus från Voluspa (Crisp Champagne of course – mitt favvoljus!), en salt- och pepparkvarn i akryl, den lilla orkidévasen som jag som sagt hittade på Tradera och en servetthållare från H&M Home som vi fick av Camilla i inflyttningspresent. I bakgrunden ser ni också en bröllopspresent från min lillebror, nämligen ett jättefint grytunderlägg från Roos Interior (som jag för övrigt vill ha allt ifrån – de har plockat upp så mycket former från modern art deco och det är ju just sånt jag tycker om och är ute efter i alla detaljer).

Och när vi fick det här servettstället av Camilla så var det verkligen pricken över i:et. Det är vågräta linjer på ena sidan och vertikala linjer på andra sidan. Om en inte har servetter i ser det således ut som att det är rutigt, men när en har servetter så blir det antingen eller. Jag gillar den så mycket, så enkelt men så himla fin. Och som sagt – det var det sista som behövdes på marmorfatet på köksbordet för att det skulle kännas komplett.

Så länge jag får drömma

Från att nästan ha varit lite trött på livet och allt runtomkring det så känner jag återigen energi. En psykisk energi dock, min kropp blir fortfarande knockad av pollen så fort jag går ut och jag sover dåligt om nätterna. Jag inser att jag börjar bli ofantligt trött på att vara just det – trött. Så nu ska jag kika lite på det där med bettskena, för jag tror att en stor bov i dramat kan vara det i att jag hackar och gnisslar tänder när jag sover. Men det är tur att en, oavsett tröttheten, har energipåfyllare runt en som kan proppa mig full av positivism, glädje, lycka och upprymdhet.


Bild: Sara Holmberg

Jag vet inte vad det är egentligen… Kanske är det att allt nu är som vanligt. Att vintern och våren var påfrestande, hösten var lång och kämpig. En tänkte sig kanske ett rosa skimmer kring det första året som gift, men istället så bestämde vi oss för att omkullkasta hela vår tillvaro. Så när en kommer hem igen, och allt blir som vanligt, allt det där en längtat efter finns där och samtidigt så finns inget alls – ja, då blir det kanske kortslutning. Mållinjen har passerats och nu står jag och stampar vid starten till ett nytt lopp. Om jag inte får fortsätta så kommer jag inte fungera. Jag behöver något. Jag behöver projekt, saker att göra. En att-göra-lista att bocka av som inte bara innefattar vardagsmåsten. Det handlar inte om att jag inte är nöjd och tacksam för det jag har och det som redan skett. Jag fullkomligt älskar att vara jag, det är kul att leva mitt liv, tycker jag. Det är perfekt för just mig. Men det måste hända saker, annars blir jag rastlös.

Det jag menar är att när allting fortfarande var olöst och kändes som att det skulle vara så för alltid, så fantiserade jag så mycket om hur det skulle bli. Och så kanske det inte blev exakt så euforiskt som det var i mina drömmar och i mitt huvud. Det har absolut inte blivit sämre, men heller inte bättre. Det blev bara något annat… Och ovanpå det är en trött, har PMS och vill ha mer pengar sparade istället för spenderade.

_________________
 

“Don’t call it a dream, call it a plan”
– Zelana Montminy
 

_________________
 

Så jag grejar istället med en plan. Sätter upp mål för livet, eller ja – det liv jag ska leva i den närmsta framtiden i alla fall. Vad vill jag egentligen? Vad vill jag fokusera på och vad gör mig lycklig? Vänner och familj så klart, att få dela mitt liv med den bästa människan i världen och vakna bredvid honom varje dag. Absolut, men vad mer? Det försöker jag röna ut nu. Och samtidigt som jag gör det så försöker jag också rensa ut det som jag inte vill ha i mitt liv. Jag identifierar vad jag behöver göra och vad jag behöver för att komma dit där jag vill vara. Jag optimerar mig själv och min existens, kan en väl säga. Och om ett tag är jag förmodligen på samma plats igen, för det blir aldrig som en tänkt sig. Men det är okej så länge jag får drömma. Så länge jag får känna att jag rör mig framåt.

 

Tisdagstrams

Inlägget innehåller reklamlänkar.

Godkväll! Tisdag, inte veckans roligaste dag direkt men tack vare mitt älskade hjärta – Valentina – blev det en oerhört bra dag trots tvättande, fixande och donande. Dessutom fick jag träffat henne då jag gick ner till Focus för att hämta paket från iDeal of Sweden. Det ska ni få se inom kort! Det slår mig dock att snart kan jag inte bara gå ner dit snart och träffa mitt energiknippe till bästis. Inte för att det är särskilt långt hem till henne heller, men ändå… Ni vet, det blir så enkelt att ses var och varannan dag på grund utav att hon jobbar 2 minuter ifrån mitt hem. På torsdag ska vi  ha sleepover, Valle och jag, och jag ser såå mycket fram emot det. Och då ska jag få höra allt om deras resa till New York och sedan blir det plotting utan dess like. Oavsett vad som händer så tänker jag göra det vi har i kikarn. Är himla taggad! Men jag kan inte berätta riktigt, riktigt ännu…

Så, en kan säga att jag har röjt idag. Tagit tag i saker som inte gjorts, både från min egen sida och från andras. Jag vill vara den personen som tar ansvar, så jag är nöjd med utfallet idag i alla fall. Har hunnit med att tvätta, städa lite, kolla *ingående* på Vänner (då jag ju nu för tiden endast somnar till det) och kört en diskmaskin. Nu ska jag snart äta lite välförtjänt middag i form av knäckemackor, alldeles för sent. Men ändå, det ska bli gott! 

Känns rätt tomt här hemma utan min fina man. Men några dagar går fort. Snart är han hemma igen! Jag är i alla fall glad så länge han är välbehållen. Min goos…  Nä, nu ska jag ner och hämta den sista tvätten.