Slutet är nära, jag känner det intill

Okej! Måndagen är här vilket betyder att jag måste hålla mig undan Facebook hela dagen idag. Lite svårt när en är ledig, haha! Slutet är nära, jag känner det intill. Idag är det den näst sista säsongsavslutningen av GoT. FOREVER! Det gör lite ont i magen att tänka på det, en serie en följt så länge, som ändå påverkat en en hel del. På något vis… Men ja, idag är det alltså näst sista gången en säsong tar slut. Sorgligt! Men vi ska njuta ändå. Camilla kommer hit och sover över och för att äta ceasarsallad. Tanken var att vi skulle gått på spa imorgon men tyvärr har hon lektioner så jag tänkte istället att vi kan göra det en kväll i nästa vecka!

Just nu sitter jag i soffan och kollar på Malou efter tio. Jag började morgonen med ansiktsmask och en ordentlig skrubb, för att därefter koka kaffe och ägg och göra mig lite frukost. Idag är det en städ- och tvättdag för min del. Kul första semesterdag, haha! Men jag har även kommit igång och tejpat lister i lägenheten, spacklat över skruvhål och tagit ner hatthyllan i hallen. Skönt, imorgon kommer jag äntligen igång med målningen, ska bli härligt! Och än mer härligt när det sedan är klart. Den här veckan är lite självterapi för mig; att göra om hemma är alltid en underbar nystart, och då perfekt i höstens begynnelse. Samtidigt som själva handarbetet också är en typ av terapi för mig, har jag märkt. Det ser jag fram emot! 

När det blir mörkt om kvällarna

Ser ni hur snea ljusen har blivit? Skrattar åt dem var och varannan dag!


Så har återigen mörkret kommit. Jag trivs med mörka kvällar den här tiden på året. Kanske är det att jag gillar kontraster. Att jag alltid vill ha det jag inte har. Plugga när jag jobbar. Komma hem när jag reser. Ljud när det är tyst. Och tvärtom. Just nu trivs jag så bra med att kolla på klockan och bli positivt överraskad att hon inte är så mycket som jag trodde. Hösten, som jag ju älskar, är på ingång och jag förbereder vårt hem på en höst fylld av harmoni, mys och värme. Medan klimatet utanför fönstret blir än kallare, så blir vårt hem än varmare.

Och höstblommor får flytta in och fylla vaserna. Just nu är det lila och gröna kålblommor som får trängas med liljor i daggvasen medan jag kokar te och gosar ner mig i soffan med inte bara en utan två filtar. Serierna går varma på Netflix, Viaplay och HBO. Och receptletandet byter skepnad, fokuseras mer på mustiga grytor och soppor än fräscha sommarsallader. Om mindre än en vecka är det september. Och jag är redo.  

 

För små underlägg

Inlägget innehåller reklamlänkar

De här små söta glasunderläggen i nysilver fick följa med mig hem från Stadsmissionen en gång. Jag hade tittat på liknande på nätet, men är glad att jag tog dessa av den enkla anledningen att priset var oförskämt bra. 5 kronor styck! Älskar fynd, hehe. Det enda som är sådär halvkul är ju att vi inte äger ett enda glas som passar. Muggarna passar, men inte glasen. Men vad gör väl det, det öppnar bara för att öka vår glassamling ytterligare. Vilket vi i och för sig har sagt att vi inte ska, för vi har galet mycket glas. Men jag tänker att… jo, något litet kanske jag kan få hitta. Typ avecglas eller champagneglas i retrostil. Det finns ju ett tillfälle för allt, eller hur?

Jag tycker att den här lilla bården av fruktrankor var så himla söt. Den, och kanske framför allt klasen av vindruvor, påminner om ett porslin min mamma hade när jag var liten. Och det i sin tur påminner mig om hennes picknickkorg (vilket står på min loppislista; jag vill ha en picknickkorg!) som verkligen ger mig glada minnen från barndomen. Vem vet, kanske är dessa från samma serie som de där tallrikarna? Eller samma tillverkare? Jag har ingen aning om vad det porslinet hette, men kanske ska ta och fråga min lilla mor.

Och här ser ni ju rätt tydligt att foten är alldeles för stor. Men ja, om de ska komma till användning så måste jag ju faktiskt köpa glas som passar (MVH, intalar sig själv att det är helt okej!). Fortfarande tycker jag att de är himla charmiga och söta. Och för mig har de ju ett extra värde också, på grund av de minnen jag beskrev här ovan. Så länge har vi våra blåa underlägg från Spodevilka jag också tycker mycket om, de är superfina!

Detox, sockervadd & Dirty Dancing-lyft

Godkväll från Barrevik! Jag är ute på landet: familjen har firat Camilla lite grann idag. Av mig fick hon spa på Art Garden, vi ska dit så fort jag får ledigt en morgon + Camilla inte har lektioner. Ibland är det lite svårt att få ihop det nowadays… men det löser vi, är ju galet taggad på spa alltså.

Och ja, för att knyta an till rubriken; de senaste dagarna har inneburit en ofrivillig detox från bloggen. Jag har haft sinnessjukt mycket på jobbet vilket är så galet kul. Jag känner mig så inspirerad och motiverad så att hälften vore nog nästan. Men igår gick jag på min sista semestervecka innan Kuba. Underbart! Och det firade vi med en liten middag hemma med Fralle. Jag gjorde musselpasta med vitt vin och vispgrädde. Yummy! Sen blev det en välkomstdrink som ni bara måste prova när ni får tillfälle; rosa bubbel + sockervadd. Så gott och så enkelt!

Efter middagen blev det en hel del dans, vi hade lite battle i vardagsrummet där vi var i lag. Till och med så att det blev ett och ett annat Dirty Dancinglyft där på vardagsrumsgolvet (a.k.a dansgolvet). Skrattade så sjukt mycket, så härlig kväll.

Idag har jag varit lite halvtrött. Åkte med mina syskon ut till Barrevik vid halv fyra och har ätit födelsedagsmiddag, ätit chokladfondant, spelat kort och spel. Så mysigt! Jag är den enda som stannar förutom mamma & Michael, för imorgon ska vi till Tjörn och äta födelsedagslunch. Min gudmors dotter fyller 16 år och min kollega tillika gudmors brorsdotter Mickaela ska laga en sydamerikansk buffé. Jag är väldigt exalterad och taggad på att smaka Mickis mat, hon var nämligen med i Sveriges Mästerkock förra året och jag har hört att hon är beyond fantastisk i köket. Så, väldigt spännande!

Nu blir det Morden i Midsomer och sen nana. 

 

Inredningsönskningar

Hösten nalkas; när jag gick till jobbet imorse var det riktigt kallt, under 10 grader till och med. Och med hösten kommer så mycket som jag älskar; allt blir burrigt, mysigt och färgsprakande. Men det känns också väldigt konstigt med tanke på att jag i nästa vecka har semester. Sommarsemester, liksom. De senaste åren har just slutet av augusti och början av september varit att räkna med, vädermässigt, där jag befunnit mig. Men i år verkar jag gå bet än en gång. Sommaren i Göteborg har förstås inte varit något att hurra för. Jag har ärligt talat inte känt en enda gång att jag vill åka ner till Saltholmen eller ut till södra skärgården. Visst har jag badat, och det flera gånger, men jag tror vi har fått 3-4 dagar som varit riktigt somriga. Inte mer än så… Och i nästa vecka blir det bara ännu kallare, SMHI säger runt 16 grader. Hösten kanske redan är här?

inredningsönskningar

Påslakanset från H&M HomeHÄR / Fåtölj från Oscar & Clothilde HÄR / Porslin från MatéusHÄR / Sidobord från EichholtsHÄR / Spegelbricka från Zara HomeHÄR / Kruka från H&M HomeHÄR / Ask från Jonathan AdlerHÄR / Lampa från Zara HomeHÄR / Kuddvar från H&M HomeHÄR / Kuddvar från Zara HomeHÄR

Ja, lite vardagsssvammel innan jag redogör för mina inredningsönskningar just nu. Jag planerar att under hösten beställa vår nya sänggavel. Men det förutsätter att jag hinner måla sovrummet under semestern, eller längre fram. Och då vill jag också införskaffa lite mörkare sänglinne, det är ju så mycket mer bekvämt för det blir inte sådär gulnat som vitt lätt bli. Och har en vitt vill en ju gärna att det är sådär krispigt (yes, I said it…) vitt, tycker i alla fall jag. Så – mörkare! Och hur drömmig är fåtöljen? Lite för dyr för min plånbok, men drömma och önska är gratis. Mateusporslinet var det jag införskaffade i helgen, men hittills har jag bara fyra stycken och fler vill jag förstås ha. Sedan har vi drömmarnas sidobord från Eichholts med de perfekta art deco-detaljerna. Om jag ändå fått en rolig skatteåterbäring eller nåt? Däremot spegelbrickan från Zara Home är mer i min prisklass – men jag har försökt att lägga band på mig själv när det kommer till dekoration. Vi har liksom inte riktigt plats för mer dekorationsföremål, vi behöver mer yta att ha det på i så fall. Likaså krukan från H&M Home är fin, och har en härlig textur. Såg att den även fanns som vas, men just krukor behöver jag onekligen. Vad gäller burken så är det samma serie som mitt lilla fat från Jonathan Adler kommer ifrån. Återigen; älskar de fina, geometriska mönstren i kombination med starka färger och metall. Lampan är to die for, har förvisso hittat en annan lampa som jag tror vi ska införskaffa varsin till att ha på sängborden. Men denna var såå fin, älskar att blanda klassiskt med modernt. Sist men inte minst har vi två fina kuddar från Zara Home & H&M Home, kuddvar kan en ju inte få för mycket av. Och jag är som ni vet mitt uppe i att byta ut våra kuddar i soffan i och med de jag sydde för några veckor sedan.

Är du avundsjuk?

_________________
 

“Dina vänners framgång är din framgång.”
 

_________________
 

Något som följt med mig de senaste 4 åren är citatet här ovan, sagt av en person jag brukade umgås med förut. När det går bra för mina vänner är det per se en framgång för mig. Jag tjatar mycket om tacksamhet, mycket om att en måste lära sig att se allt en har. Nej, inte bara lära sig – en måste bli bra på det också. Hur en väljer att göra det är upp till en själv, men en måste bemästra konsten att bli en tacksam människa. Som kan se det stora i det lilla. Och också sluta tänka att det en själv har är mindre värt än det alla andra har. För när en blir det, då blir en lycklig. Det innebär inte att en måste sluta ha ambition, men vägen mot målen blir så mycket lättare om en bär med sig erkännandet i att en faktiskt har. Och en har mycket. Vi värdesätter olika saker, men det är just värdet av saker, fysiska saker, som måste minimeras. För lycka är inte pengar, lyckan är inte materiell. Självklart ska en fortfarande vara tacksam för sina ägodelar också, för det är också en del av ens havande på något sätt. Ditt hem är en förmögenhet, din necessär är också rikedom. Om du vill att det ska vara det, då kan det vara det! Men de största tillgångarna vi har i livet är inte fysiska saker. Det är ett vänligt ord från en främling. Det är känslan av framgång. Det är att få vara älskad. Det är när det går bra för din omgivning och när du unnar dem det. Där har vi en stor källa till djup glädje – om du inte känt den ännu så har du verkligen missat något.

Jag har så många framgångsrika vänner. Så många i min närhet som jag är så tacksam för. Tacksam för deras vänskap och att de väljer mig till sin vän. Men jag är också tacksam för deras framsteg, triumfer och karriärer. Vad det än må vara. Jag pushar dem när jag kan, men jag är också noga med att vara ärlig. Jag missunnar dem aldrig något, men försöker få dem att ha perspektiv, vara medvetna om att livet också innebär motgångar. Och de påminner även mig om det, de är ärliga. Jag unnar dem allt, för jag hoppas att de unnar mig allt. De är mina vänner och jag behandlar dem så som jag önskar att de ska behandla mig. Jag vill ha högt i tak i mina relationer. Jag vill kunna säga att jag verkligen kickar ass på jobbet och att de ska vara glada för min skull. Jag ville kunna skrika ut att jag och Roberto ska gifta oss och att de bara skulle unna mig den kärleken han ger mig. Det är den gyllene regeln som jag vill ska genomsyra mina relationer. Jag unnar dem det de har, det de får och det de kommer att få i sina liv. Inga fasader, ingen känsla av att behöva hävda sig med pengar, ägodelar eller annat. För när en känner så i en relation så är något fel. En vänskap ska inte vara att tävla, det ska vara att känna sig sporrad och inspirerad av andras välgång. Jag mår så oerhört mycket bättre av att vara uppskatta andras välgång än att avundas den. Det gör alla, tror jag. För avundsjuka är ett monster, ett mörker som äter upp människor. Och lämnar dem i en pöl av bitterhet.

När det monster som stavas avundsjuka tar över så skapas ett hjul inombords. Hjulet måste stanna, måste förgöras. Och du kan inte bota avundsjuka med något annat än tacksamhet. Jo, du har. Jag har. Att du har gör inte att inte jag kan ha. Det är inte ett antingen eller. Vi kan ha båda två. Och vi kan båda vara utan. Vi värdesätter olika saker här i livet. Jag värdesätter min kreativitet, min inspiration, mitt äktenskap, mitt jobb och min omgivning. Därefter kommer mitt hem. Sist på min lista av uppskattning kommer materiella saker. Visst, jag tycker det är kul att titta på saker. Tycker det är oerhört roligt att shoppa eller att få presenter. Men det är ju inte det som gör att jag känner mig lycklig. För om jag fick välja mellan att sluta ge andra människor gåvor och presenter (inte tvunget måste de vara fysiska) eller att själv sluta shoppa och få presenter; då hade jag utan tvekan valt det senare. Jag hade bytt bort alla pengar i världen, gjort mig av med alla mina fysiska tillhörigheter, tömt mitt sparkonto om någon hade hotat med att ta ifrån mig min tacksamhet. Allt det jag nyss nämnde är förutsättningar för att kunna göra vissa saker som skänker mig glädje, kanske framför allt att resa. Det är förutsättningar för att känna trygghet, då det är min personlighet. Men det är ingen automatisk, ingen ihållande lycka i alla de sakerna. Och det är viktigt att påminna sig själv om att en prislapp inte avgör det faktiska värdet.

Det är så fruktansvärt onödigt att tillåta avundsjukemonstret att äta upp dig. För egentligen; var ska du stanna? Hur långt ska din avundsjuka sträcka sig? Ska den handla om någon i din närhet, eller ska du begrava dig i det faktum att det finns människor som under en dag kan tjäna mer än vad du gör per år? Jag tror att det mörker som avundsjukan är sprider sig. Avundsjuka föder mer avundsjuka. Den äter dig, den är jobbig. Den har ätit mig också, för det är så enkelt att förlora sig i den. Jag vill till och med påstå att det är den enkla vägen att gå. Tacksamhet kanske inte kommer naturligt för dig i början. Ibland får även jag påminna mig själv om att vara tacksam. Du kanske känner ett uns av magkramp när du har bestämt dig för att sluta missunna andra deras framgång. Men det är okej, det är en sjukdom som visar sina sista symptom. Som en förkylning som hänger kvar lite, men som inte gör dig sängliggandes i alla fall.

Och om någon nu skulle känna den där fruktansvärt jobbiga känslan missunnsamhet och avund gentemot mig – snälla, för din egen skull; var tacksam för det du har istället. För du har säkerligen femtioelva grejer som jag också hade velat ha. Men jag missunnar dig inget. Du må vara en anonym läsare, eller ingen alls – du kanske inte existerar, du som avundas mig. Det vet inte jag. Men jag är inte fullkomlig, du har inget att avundas mig. Du får gärna unna mig allt det jag åstadkommit, allt det jag kommer skapa under min livstid. Känna dig inspirerad av mitt hem, av mina texter eller vad det nu är som gör att du kikar in här. Se det som en tillgång istället. För du har säkerligen tusentals kvaliteter som jag hade önskat mig. Men trots min avsaknad av de egenskaperna (eller ägodelarna, det är klart att en kan önska sig materiella saker också!) så unnar jag dig all lycka. Jag unnar dig att få känna dig vackrast, att få känna dig bäst. För du är bäst! Och det är jag också! Och framför allt – mina vänner är för jävla bäst. Och det vill jag att de ska fortsätta vara. Min omgivnings framgång är min framgång. Oavsett om det gäller en vän som får barn, en vän som landar drömjobbet, en vän som köper lägenhet eller som vinner ett pris. De är alla värda det. Jag gläds med dem. Och det känns fint.

Pasta Carbonara

I söndags var jag som jag redan berättat på iems för att införskaffa lite nytt porslin till hemmet. Det blev vita tallrikar ur Bubblesserien från Mateus vilka jag spanat på ett tag. Tycker verkligen att den serien är fin, den är enkel men har det lilla extra. Precis som jag gillar! Tillsammans med ostronskålarna blir de också jättefina. Jag såg dessutom att det finns superfina skålar i Bubblesserien också. Som jag skrev så tycker jag att djupa tallrikar känns så kul! Jag vet – jag blir glad för det lilla. För mig är djupa tallrikar perfekta för pasta, så det ställde jag mig och gjorde i söndagskväll. En snabb, men ofattbart god carbonara. Får en säga så om sin egen matlagning? Det tycker jag! Om ni vill unna er – då har jag ett recept till er här nu.

Pasta Carbonara – 4 portioner

Du behöver:
4 portioner spaghetti
1/2 finhackad gul lök
1msk smör
Tärnad bacon eller sidfläsk
1dl vispgrädde
2msk kalvfond
1dl riven gratängost
4 äggulor
Finmalen svartpeppar
Parmesanost
Persilja

Gör såhär:
Hacka den gula löken och fräs den i smöret tills den fått lite färg. Tillsätt köttet, vi körde tärnad bacon. Stek din bacon efter smak, jag stekte precis tills den började få en mörkare färg. Tillsätt vispgrädde, kalvfonden och gratängosten. Koka upp tillsammans – det blir segt i och med osten. Koka spaghettin medan du låter såsen puttra. När spaghettin är färdig och avrunnen i durkslag, lägg tillbaka den i kastrullen och häll över såsen. Blanda ordentligt. Lägg upp och häll på finmalen svartpeppar, parmesanost och persilja. Avsluta med en äggula på varje portion. Ha i åtanke att salt kan behövas, men tack vare fonden blir det rätt salt. 

Söndagssyssla

Så har även denna helg gått så gott som till sin ände och jag börjar känna en inre stress kring att helgerna är så korta. Vi gör roliga grejer på veckan också, för det funkar inte för mig att leva för helgen. Missförstå mig rätt, jag har inte söndagsångest eller är ledsen över att en ny arbetsvecka vankas. Det är liksom inte det, det är bara en känsla inombords att helgerna springer förbi mig utan att jag hinner reagera. Men kanske är det också för att jag har bra helger?

I fredags var vi hemma hos Fralle (kollektivt smeknamn för Francisco & Valle, get used to it, hehe) på drinkkväll. Så mysigt, är så glad att ha dem i mitt/vårt liv. Jag kollade på klockan sista gången 04.30, och var därmed lite av ett vrak igår. Tyvärr. Men trots det hade jag en superkväll på Hönö med pappa och hans svärsläkt, eller vad en nu kallar det. Vi var ett sällskap på drygt 30 personer som samlats för en traditionsenlig kåldolmemiddag. Sjukt gott, jag har i ärlighetens namn inte ätit det innan. Efter en mysig middag blev vi hemkörda av lillasyster och hennes kille. Kan inte fatta att hon blivit så gammal. Känns som att det var igår jag träffade henne för första gången, när hon låg där på BB. Lillan. 

Vi somnade tidigt igår och sov ikapp en del idag. Men ändå är jag hur trött som helst. Imorse blev det som vanligt kaffe på sängen, men jag ställde mig också och gjorde scones. Det var verkligen evigheter sen sist, och jag hade glömt hur galet gott det är. Min svåger och hans lilla dotter kom hem en sväng och myste innan jag gav mig ut på söndagens aktivitet. Jag hade bestämt mig för att gå till iems och köpa lite mer porslin till vår Mateussamling. Det blev djupa tallrikar från Bubblesserien. Med åren har jag verkligen börjat uppskatta djupa tallrikar som ett komplement till skålar. Sedan innan har vi grått och lila, nu körde jag på kritvitt. Nu vill jag bjuda hem nån på middag, haha.

Hann med en tripp till mataffären också, och har nu landat hemma för att ta igen mig lite innan jag ska ta tag i lite städning, vika tvätt och laga middag. De sedvanliga söndagssysslorna, kan en väl säga. Ändå blev detta verkligen en härlig helg att lägga till i minnesbanken. 

L’Oréal Paris

Inlägget innehåller produkter skickade till mig från en PR-byrå eller ett företag.
Inlägget innehåller reklamlänkar.

Loreal L'Oréal Paris Glam Beige Powder Glam Beige Liquid Miss Baby Roll Black mascara

Jag tänkte att jag skulle visa er ett utskick jag fått hem nu under sommaren, från L’Oréal Paris. Paketet innehöll två puder vid namn Glam Beige Powder, två foundation som heter Glam Beige Liquid och mascaran Miss Baby Roll Black. Anledningen till att jag inte visat er tidigare är väl kort och gott för att jag faktiskt inte hunnit med att prova någon utav dem ännu.

Loreal L'Oréal Paris Glam Beige Powder Glam Beige Liquid Miss Baby Roll Black mascara

Det är alltid roligt med nya produkter förstås, men självfallet mindre roligt när det blir en utmaning att använda dem. Jag är ju extremt ljus och använder endast lite bronzing om jag vill få till en illusion av solbränna eller en mörkare hudton. Men när det kommer till foundations och concealers så är det alltid den allra ljusaste nyansen som krävs för att jag inte ska se orange ut. Tråkigt, men sant! Så tyvärr funkade inte denna foundation för mig, den var för beige och mörk. Jag har sett hos andra att den varit ett bra budgetalternativ, men jag känner inte att jag kan uttala mig om det i och med att jag inte kan använda produkten. Vad gäller de båda puderdosorna så är de absolut möjliga för mig att använda, i hårfästet, på kindbenen och liknande, men inte för att fixera min foundation. Då ser jag ut lite som en oompa loompa…

Loreal L'Oréal Paris Glam Beige Powder Glam Beige Liquid Miss Baby Roll Black mascara

Mascaran däremot har jag hunnit använda i några veckor nu och jag är så gott som frälst, om jag ska vara ärlig. Jag tycker att den är superenkel att använda, den ger ett väldigt naturligt och tunt resultat. Den ska skapa volym, men jag gillar att den lägger sig så naturligt som den faktiskt gör. Det går dock att bygga upp den med flera lager för att få ett litet dramatiskt intryck. Den blir då inte så väldigt spindelbenig som många andra mascaror tenderar att bli. Det här har blivit en favorit just nu och kommer så vara tills jag börjar med fransförlängning igen.

Världens enklaste smoothie

Inlägget innehåller reklamlänkar

Du behöver:
1 fryst banan
3 dl kokosdryck
2 dl frysta hallon
→ MIX AWAY!

Smoothie går alltid hem, tycker jag. Vi har en Smoothie Twister från OBH Nordica som är toppen, en kan göra smoothies att ta med sig med de behållarna vilket är perfekt frukost on the go. Eller bara för att göra hemma. Idag gjorde jag en jätteenkel variant med banan, kokosdryck och hallon. Nothing more, nothing less. Blir ju supergott! I vanliga fall brukar jag ha i lite matchapulver, vetegräs eller något annat nyttigt. Men inte i den här, det fick räcka med bara det gottiga! Och jag häller oftast upp smoothie på vinglas, lite festligt sådär, eller vad tycker ni?