Flytten är igång!


Kvällens planer är att korka upp en flaska Moët i goda vänners lag och börja packa upp!

Lördagen är äntligen här. Vi har haft en körig morgon med flyttfirman som dök upp vid åtta imorse. För att vara på den säkra sidan gjorde vi som vi gjorde när vi flyttade upp till Stockholm 2015; Roberto åker med i flyttbilen och jag tar tåget. Anledningen är rätt enkel; någon av oss bör vara på plats när vi kommer fram/när vi har avtalat tid om att hämta nycklarna. Och då var det helt enkelt bäst att dela på oss.

Jag sitter således på tåget ner till Göteborg, medan Roberto och flyttfirman förmodligen och förhoppningsvis lämnade Stockholm för ungefär en timme sedan. Så nu sitter jag här och försöker att inte vara nervös, även om min nervositet är av god karaktär! Jag är så glad en kan bli, tror jag. I fyra och en halv månad har jag bott hemma i mitt gamla flickrum. Jag hade inte en tanke på att det skulle dra ut på tiden såhär mycket som det gjort. Visst – det gör så klart inget nu, för nu pratar vi om timmar tills vi har vårt egna hem igen. Men för några veckor sedan låg jag uppe och läste 10-11 sidor tillbaka här i mitt arkiv. En mening som jag skrev i slutet av januari fick mig verkligen att fastna.

_________________
 

”Vi har förvisso klarat distans i ett halvår tidigare så några veckor tror jag inte kommer göra någon av oss speciellt mycket, men det är ändå tråkigt. ”
 

_________________
 

Alltså, tillåt mig skratta åt mig själv och min optimism här. ”Några veckor”. Nu var det visserligen distansförhållandet som jag syftade på i den meningen. Men jag tror också att jag trodde att vi senast skulle flytta vid månadsskiftet februari-mars. Men så drog det ut på tiden, ja herre jössanes, vad det drog ut på tiden. 13 maj idag, 109 dagar har passerat sen jag skrev det. 203 dagar har kommit och gått sedan vi började jakten på vårt nya boende. Det är nästan sju månader. Jag trodde aldrig att det skulle ta såhär lång tid. Det har funkat, men jösses vad jobbigt det har varit. Jag pratade också om worst case scenario där i december någon gång. Att det här var worst case scenario men att det ju inte var något att tala om. Jag tror dock att alla inblandade kan skriva under på att det har varit en tuff period. Framför allt de fyra och en halv månaderna som vi har bott i mitt gamla rum, då. Just det här med ett eget space, eget svängrum och integriteten… det är ju inget en kan förvänta sig när en bor hemma hos andra. Då är det bara att försöka att vara i vägen så lite som möjligt.


Kommer lägga alldeles för mycket av min lön på blommor nu, känner jag…

Men det jag har längtat mest efter är flexibiliteten och möjligheterna. Jag har valt att åka hem från jobbet med min mamma nästan varje dag om jag inte haft nåt särskilt planerat eller verkligen haft ett stort behov av att få vara ensam eller med vänner. Nu behöver jag inte anpassa mig efter det längre; jag kan jobba så som jag vill, gå hem tidigt eller sitta kvar om jag behöver det. Jag kan ta en kaffe i solen med vänner utan att behöva ta tåget och sedan gå 2 kilometer. Och det känns så ofattbart bra. Ni anar inte! Att efter jobbet cykla en extra bit bort till Kungstorget till exempel, för att hitta lite god frukt och fina blommor. Eller bara helt oplanerat möta upp en vän eller ta en AW. Ja, sådana saker har jag verkligen längtat efter och nu blir de verklighet.

Nu när jag kommer fram så ska jag åka till Lerum och hämta alla våra grejer, städa snabbt och sedan lämna det bakom oss – nu kommer det återigen bara vara mitt familjehem. Så tacksam över att jag har bilen också! Sedan, mellan klockan 18-19 så kommer våra fina vänner och skålar in vårt nya boende. Tillsammans ska vi börja packa upp – det blir en annorlunda flytt när det kommer till var vi vill ha hjälp med – i och med att vi bara vill ha deras frivilliga hjälp som smakråd. Och sådant brukar de flesta i umgänget gilla; inredning tilltalar många av oss.

Som vi kämpat, och nu står vi millimeter från mållinjen.
Knappa timmen kvar till Göteborg nu. Jag kan knappt vänta, men vad göra?

_________________ 

För övrigt har jag återanvänt bilderna i detta inlägg så många gånger att jag inte ens håller räkningen längre. Men nu kommer ni förhoppningsvis få en massa nya, fina bilder. Allt i takt med att vi kommer i ordning.

7 Comments

  1. Agnes 13 maj, 2017

    Så spännande! 👏

    Svara
    • Sanna @ Sannas Rum 15 maj, 2017

      Hihi, jag håller med, jag var så väldigt exalterad men samtidigt också extremt trött!

      Svara
      • Agnes 15 maj, 2017

        Måste vara skönt att det är över nu! 😘

        Svara
  2. Mirre - Sweetwords 14 maj, 2017

    Underbart vad starka ni varit och även haft distansförhållande, hade BQ och jag också i början det var svårt men man fixade det. Äntligen är er lgh där

    Svara
    • Sanna @ Sannas Rum 15 maj, 2017

      Ja, en gör ju det. Det är oerhört jobbigt men det går. Nu äntligen bor vi tillsammans igen och det är så himla skönt :) Kram till dig!

      Svara
  3. Lilla O 15 maj, 2017

    wow, ni har verkligen kämpat, de märks! grattis igen!

    Svara

Kommentera

Follow