The start of something new

Imorgon börjar flytten, sådär lite lätt med att packa det sista. Vi åker upp till Stockholm i eftermiddag, packar det sista och sover kvar två nätter för att på lördagmorgon möta upp flyttfirman och sedan ta tåget ner till Göteborg igen. Lämna huvudstaden bakom oss och återigen vara göteborgare på heltid. Så som vi vill ha det. Det tog tid, och jag vet inte om jag tycker att det var värt det. Eller klart det är värt det nu, men att säga att det var värt all denna ångest och all denna problematik är att vara lite väl positiv. Jag har mått jättedåligt de senaste månaderna, det är absolut inget jag kommer neka till. Nu hoppas jag att vi har haft nog med huvudbry för ett bra tag framöver. Nu vill jag bara vara. Vara hemma, ha ett hem. Ni måste också känna att det är skönt att den här sagan får ett slut, eller hur? Eller att det i alla fall får ett nytt kapitel. Så mycket som jag har tjatat om den här flytten, grämt mig, gnällt, klagat och varit allmänt deppig liksom. Den här bloggen har väl inte varit särskilt rolig de senaste månaderna, men jag vill tacka för att statistiken snarare har gått uppåt än nedåt trots att mitt humör gjort precis tvärtom. Tack för att ni stannar trots att jag har varit så himla oskön… 

Så ja, imorgon alltså. Lär inte sova en blund inatt om jag känner mig själv rätt. Men tänk på lördagkväll och hela söndag… Jösses, vad jag ska mysa då. Mysa i att packa upp, planera, fundera, diskutera med Roberto. På söndag har vi också lite ärenden; vi ska åka hem till min mamma och hämta alla grejer vi samlat på oss där bland annat. Och åka och köpa nya stolar till köksbordet. I typ 2,5 år har vi haft klappstolar för att vi inte hittat något vi vill ha. Men nu äntligen ska vi köpa fyra fina stolar. Jag är så glad! Sen tänkte jag också åka till Ikea och köpa nya set med badrumstextilier. Har tittat ut ett färgschema som jag tror kommer bli bra och skyla lite av väggkaklet som inte är det mest upphetsande jag sett, direkt. Jag har också gjort ett schema över köket och vart allt ska stå. Japp, sån är jag. När jag inte får tillgång till saker så planerar jag för att jag ska få stilla min längtan efter att få greja, greja, greja. Tilläggas ska att jag bara minns hur halva köket ser ut, och orkade inte besvära den gamla hyresgästen mer än jag redan gjort. Så jag har freestylat lite i mitt planerande, kan en säga. Och vi bad även hyresgästen som flyttar ut att boka en tvättid åt oss så att vi kan tvätta alla kläder som kommer ner i och med flytten. Gud, jag kan inte förstå, och jag skäms lite över det, hur mycket jag har saknat alla mina grejer. Vaser, kläder, smink, dekorationer, TV’n, köksprylarna, sängkläderna… allt liksom. Men jag antar att det är för att alla de där sakerna representerar mitt hem, som i sin tur representerar min trygghet. Nu börjar vi på ny kula, och jag går bara runt och nynnar på Start of Something New från High School Musical dagarna i ända. För det här är ju början på något nytt. Jag längtar så mycket nu att jag knappt kan hålla mig. Men snart är det också över!

Jakobsdalsgatan

Jakobsdalsgatan Örgryte Poster Store

Älskade, älskade vänner. Jag har författat det här inlägget så många gånger, för att stilla min egen själ. Sedan i slutet av oktober har jag haft ångest, till och från svårt att sova. Livet har varit ett vakuum. En kan inte jämföra olika situationer, att den ena skulle vara värre än den andra. Men det här har – hands down – varit en av de värsta prövningar jag har gått igenom. Vi har försökt vara så tacksamma vi kan och vi har så också varit, för situationen har inte varit så jobbig som den hade kunnat vara. Mina föräldrar har ställt upp på ett sätt som gör mig varm i hela kroppen. Men vi är vana att bo vi två, så det har varit påfrestande för alla inblandade att vi har bott hemma sedan årsskiftet. Jag trodde inte att det skulle bli så jobbigt, och inte heller att det skulle ta såhär lång tid. Men nu ska vi inte göra det längre. För idag skriver vi kontrakt på vår nya lägenhet och flytten sker redan nu till helgen! Jag kan inte förstå det. Verkligen inte. Tror det blir någon form av chock, att allt det här jobbiga har fått ett slut.

Äntligen ett hem igen. En trygghet, en plats att förvara sina tillhörigheter på. Och den finaste lägenheten jag har bott i i alla fall. Vår lägenhet! Här ska vi bo nu. Jag är så galet glad och tacksam. När vi fick beskedet att bytet godkändes av hyresvärdarna, den 18 april, på pappas och farmors födelsedag dessutom, var vi så väldigt glada. Jag skakade hela kvällen. Vi åkte hem, lagade middag till familjen och skålade i bubbel för att fira. Och kvällen efter gick vi ut med vänner för att återigen fira! Nu ska vi flytta, äntligen. Alltså FYFAN VAD SKÖÖÖÖNT! Ni kan inte förstå, jag gråter liksom av tanken på att vi äntligen ska flytta.

Vi har som sagt bokat flytt och städ, och ska nu bara åka upp och avsluta livet däruppe. Packa ner det sista och göra klart för flyttfirman att bära ut alla grejer så att deras städpersonal sen kan göra det klart för nästa hyresgäst. Snart ska jag få packa upp alla mina fina saker igen. Materiell lycka är inte den sanna, genuina lyckan. Men just det här har jag längtat efter. Och äntligen får alla grejer vi samlat på oss sedan årsskiftet; julklappar, födelsedagspresenter, Traderafynd och nya inredningsgrejer ett hem. Jag kan verkligen inte beskriva känslan. Ja, och just ja – gatan heter Jakobdsdalsgatan och ligger i Örgryte. Mer om det när vi flyttat in, så klart. Nu kan jag få bejaka all den där kreativitet jag sitter inne på kring DIY, inredning, måleri, bonande. Allt jag tjatat abstrakt om som ni säkert är jättetrötta på! Nu blir det istället att dela med sig av projekten, vilket känns så roligt.

Tack för all er stöttning genom den här jobbiga tiden. Vänner som läsare, familj som främlingar. Och tack till livet för att du återigen gjorde mig lycklig. Och för att jag klarade mig igenom den här prövningen. Det bevisar återigen att allting löser sig, helt enkelt.

Lokal till bröllopsfesten

Jag får en hel del frågor, både bland kommentarerna och per mail angående stället där vi hade vår bröllopsfest på förra året. Så jag tänkte därför sammanfatta lite i ett inlägg om hur det var att ha denna gård som lokal till bröllopsfesten. Alla bilder i inlägget är tagna av Sara Holmberg @ Saras Blick, som var vår bröllopsfotograf. Hon är ett stort tips från vår sida också, en fantastisk människa och fotograf som utgår från Stockholm. Men nu vidare till huvudrollsinnehavaren för det här inlägget – Pernmyrs Gård i Kareby/Kungälv.

Lokal till bröllopsfesten Saras Blick Pernmyrs Gård Västsverige Ladugård Lada Loge Kungälv Kareby Bröllopslokal omgivningar miljö

Omgivning & lokal

Pernmyrs Gård är en idealisk lokal till bröllopsfesten om du letar efter en loge eller lada. Ett typiskt Pinterest Barnyard Wedding går att få till här. Gården är en gammal ladugård för kor och det märker en i det utrymmet som inte använts till själva festen där det fortfarande står namnen på korna. Så charmigt, verkligen! Lokalen i sig är en typisk lada, med stor festdel, och en halv trappa upp går det också att ha en mindre vigsel med söta höbalar. Omgivningen är magisk! Här får en till fantastiska bilder med sin fotograf, och jag rekommenderar varmt att ha en heldag med fotografen. Det är verkligen en investering, och den bästa vi gjorde utan tvekan! Det är det enda vi har kvar när minnet tryter.

Lokal till bröllopsfesten Saras Blick Pernmyrs Gård Västsverige Ladugård Lada Loge Kungälv Kareby Bröllopslokal buffe bröllopsbuffe bröllopsmat Göteborgs Restaurangskola

Mat, porslin, linne och möbler

På plats finns bord, bänkar och stolar som ställs upp enligt den planerade bordsplaceringen. Vi valde att ha E-formad bordsplacering med honörsbordet på ryggen och gästerna på armarna. Det gick jättebra och med våra 85-90 gäster blev det gott om utrymme kvar för svängrum. Vi hade buffé som vi beställde från Göteborgs Restaurangskola i Kallebäck. Där har vi beställt tidigare till mindre sammankomster, och de erbjuder flera olika bufféer att välja mellan och även vickning, porslin och linne. Vi tog de två första och beställde linne från Cityporslin, men jag rekommenderar att ta allt från ett och samma ställe för att undvika mer fläng än det redan är. Göteborgs Restaurangskola gav oss tillgång till porslinet på fredagen, lämnade sedan maten på utsatt tid på lördagen tillsammans med vickningen i stora värmeboxar och skåp så att det skulle hålla sig varmt. På söndagen hämtade de upp porslinet igen. Det var dock ett misstag vi gjorde att vi körde många leverantörer vilket innebar stress, vi skulle nog skippat Cityporslin och kört helt och hållet på restaurangskolan. Tilläggas är att det inte är en skola, utan ett familjeföretag, varför det heter restaurangskola vet jag inte. Tillbaka till lokalen; vi dukade upp buffén på två stycken bord x2 som vi placerde som varsitt L i vardera hörn av lokalen. Vad gäller serveringspersonal så ställde Hannas lillasyster med kompis upp mot betalning. De hade mycket att göra trots att det var buffé, så ska en ha trerätters bör en nog vara minst det dubbla för det antalet gäster. Bara att fylla på vinkarafferna sprang de med hela tiden.

Lokal till bröllopsfesten Saras Blick Pernmyrs Gård Västsverige Ladugård Lada Loge Kungälv Kareby Bröllopslokal Bussbokning i Sverige AB bussar transport bröllopstransport bröllopstips

Bussarna vi hade bokat var dubbeldäckare så det fanns plats både däruppe och därnere.

Transport av gäster

Pernmyrs Gård är verkligen beläget på vischan utanför Kungälv. Därmed kan en inte koma ifrån att arrangera transport för gästerna. Vi engagerade Bussbokning i Sverige AB som gav oss ett oerhört bra pris på drygt 8000 kronor för två bussar med förare. Dessa bussar hämtade upp gästerna på Göteborgs centralstation en timme innan vigseln, körde sedan gästerna till Pernmyrs Gård efter vigseln och klockan 02.30 på natten hämtades de gäster som hade orkat hålla igång så länge. På vår bröllopshemsida la vi till i OSA-delen att en fick boka in sig på bussarna både dit- och hemfärden. Dock var det många som hade bokat hemfärd som inte orkade stanna så länge (det är trots allt en heldag på över 12 timmar) så på natten krävdes endast en buss. Vi var väldigt nöjda med det arrangemanget, det var så lyckat och kändes oerhört bra för oss att kunna erbjuda gästerna att slippa ta bilen och därmed kunna festa till det om de så önskade.

Lokal till bröllopsfesten Saras Blick Pernmyrs Gård Västsverige Ladugård Lada Loge Kungälv Kareby Bröllopslokal toaletter miljö detaljer omgivning

Mycket detaljer finns att tillgå, och de har satt upp söta skyltar här och var.

Toaletter

Jag har även fått frågor angående toaletterna och vad våra gäster tyckte om det. Jag var också nervös över det innan, men alla våra gäster sa att det hörde till. Det är nämligen en typ av mulltoa som erbjuds (två eller tre, jag minns inte) vilket kanske inte är det tjusigaste alernativet. Men för oss funkade det jättebra, och ingen hade så när som problem med det. Och självfallet behöver en inte tömma dem, haha. Det finns inte rinnande vatten utan vi hade våtservetter som en tvättade händerna med när vattnet i kannan var slut. Men som sagt, det var absolut inga problem, och då hade vi ändå några gäster som är lite fina i kanten.

Lokal till bröllopsfesten Saras Blick Pernmyrs Gård Västsverige Ladugård Lada Loge Kungälv Kareby Bröllopslokal DJ Mixerbord JP Disco Masthuggstorget Fanny Karlsson Freja Karlsson

Fanny, en av mina goda vänner, var vår DJ.

Lokal till bröllopsfesten Saras Blick Pernmyrs Gård Västsverige Ladugård Lada Loge Kungälv Kareby Bröllopslokal Camilla Jacobson Bröllopstal Projektor Projektorduk

Camilla höll tal och använde sig av vår medhavda projektorn för att visa på duken.

Tekniskt

En lättare ljudanläggning finns på plats med stora högtalare och givetvis också en mikrofon. Vi hyrde därför ett mixerbord av JP Disco på Masthuggstorget. Det var jättebra, väldigt fint bemötande och kunnig personal (när jag och Hanna stressade in där dagen innan). Det tåls dock att poängtera att JP Disco tar kreditupplysning när du kommer och hämtar utrustningen och har du en betalningsanmärkning kommer de inte att lämna ut grejerna. Så var medveten att det alltså inte går att hyra därifrån med betalningsanmärkning. Vad gäller projektor så lånade min mammas man med sig det från jobbet. Det finns en upphängningsanordning och duk till projektor om en vill visa något där, och detta gick vi ut med på vår bröllopshemsida så att de som ville kunde ordna med presentationer, filmer och liknande. Vi tog sedan med min laptop som alla fick ladda in sina grejer på via USB.

I ett av de stora karen la vi massor av is och öl på kylning. Perfekt!

Kök och utrustning

Sedan är det ett kök med kaffekokare, vattenkokare, kyl, frys och en stor diskmaskin á la skolkök (om jag inte minns fel, men reserverar mig för att jag har just det). I delen där kossorna tidigare stått finns det även så att gästerna kan hänga av sig. I bardelen finns en liten bardisk där serveringspersonalen kan servera avec och drinkar. Också perfekt för brudskål om vädret inte tillåter det utomhus och att ha presentbordet där. Is köpte vi i Kungälv på Kungälv Fisk och Skaldjur på ICA MAXI. Kostade väl kanske 35 kronor för en stor påse, så vi köpte väl kanske 7-8 påsar. Dessa hade vi i ett av de stora karen som finns att tillgå på Pernmyrs Gård, och däri hade vi öl och cider som gästerna bara kunde gå och ta.

Lokal till bröllopsfesten Saras Blick Pernmyrs Gård Västsverige Ladugård Lada Loge Kungälv Kareby Bröllopslokal dukning linne cityporslin Kungstorget Blommor Bröllopsdukning Göteborg Restaurangskola

Dukningen gjorde vi själva med porslin från Göteborgs restaurangskola och linne från Cityporslin. Blommorna köpte jag och Hanna på Kungstorget kvällen innan, bandet runt den lilla burken är beställt via Aliexpress. Robertos syster hjälpte till med servetterna så att de blev festligt uppställda. 

Tillgång och tidsåtgång

Och tid då? Vi fick tillgång torsdagen och lämnade på söndagen. Superbra, tror inte att andra lokaler ger den friheten. Då hade vi bra med tid att planera, fixa och greja, även om vi nog till och med hade behövt en dag till. Vi började på torsdagen och dekorerade lokalen. Det tar längre tid en tror, bara så att ni vet! Vi hann med att lämna av alkoholen då vill jag minnas, och grejade lite med småsaker innan vi åkte hem för att sova. På fredagen fick vi tillgång till allt som behövdes hämtas, så då åkte vi runt hela Göteborg och hämtade linne, porslin, DJ-utrustning, blommor och så vidare. Det var så sjukt stressigt! Ha koll på vilka tider varje leverantör har öppet, vi hade tur att vi hann med allt, vi hade nämligen missat att ett av företagen bara hade öppet till klockan 12. Men det löste sig! Städningen sköter en själv och vi hade en sådan himla tur att min mamma och Camilla åkte dit och städade dagen efter. Vi hade tänkt engagera städhjälp men det blev inte av, jag minns inte varför. Dagen efter vill en verkligen inte behöva städa så jag rekommenderar att be någon hjälpa till med att lämna av all utrustning under söndagen och måndagen (förutsatt att en gifter sig på lördagen, men två dagar efter i alla fall) för det vill en inte göra själv. Dagen efter vill en bara ta det lugnt och öppna paket, haha! Så kör städfirma, är mitt tips.

Så, det känns som att jag fick med det mesta nu. Har ni fler frågor om att hitta lokal till bröllopsfesten är det bara att kommentera och/eller skriva ett mail.

Barrique @ Berzeliigatan

Igår var vi som sagt i Lorensberg för att äta middag. Jag har en lista som jag har gjort med massor av restauranger, barer och caféer som jag vill besöka i Göteborg. Efter två år i Stockholm har oerhört mycket hänt i min kära hemstad, och nu är jag fast besluten att lära känna vår fina stad på nytt. Det är lite som att träffa en gammal vän och inse att en har så otroligt mycket kvar i vänskapen. Och att en älskar den här nya versionen av sin vän. Göteborg är min fina vän, en vän som jag har saknat något så galet mycket! Min lista bockas successivt av, och ett av ställena jag hade skrivit upp är ett litet ställe mellan Götaplatsen och Scandinavium.

Så Barrique, blev det alltså. En liten, gemytlig restaurang och vinbar på Berzeliigatan. Hit går jag gärna tillbaka, jag tror att de har en underbar uteservering också, nu när träden börjar blomma i Lorensberg. I vilket fall så åt vi tapas. Eller wapas som Barrique har valt att kalla det vilket innebär wine + tapas = wapas. Lite roligt ändå, tycker i alla fall jag! När en äter tapas på detta ställe så får en ett ihopplock av minivarianter från menyn. Det är således inga traditionella tapas utan smårätter. En kan välja mellan en fyra, en sexa och ett lyxpaket. Vi valde varsin sexa, alla fyra. Då fick vi hummersoppa, halstrade pilgrimsmusslor i blåmusselsås, en mini Toast Skagen, löjrom + lök + crème frâiche, bifftartar med tillbehör, en bit hjort och sist men inte minst lite charkuterier och två ostar. Vi fick också en jordärtskockssoppa med äpple till förrätt. Av det jag kunde känna så var det gott, jag är övertygad om att jag skulle tycka det var gott. Men det öppnar bara upp för att gå tillbaka!  Dessutom verkar de ha en jättebra lunchmeny, så har jag möjlighet kommer jag definitivt prova det vid tillfälle.

Mina bästa, men Francisco saknas för han sitter ju bredvid mig. The Aquarius side of the table.  Alltid lika trevligt att umgås, men som sagt så var jag verkligen inte den bästa versionen av mig själv igår. Tur då att vi snart flyttar in till stan och kan umgås så mycket mer. Jag längtar så att jag nästan spricker,  men nu är det inte långt kvar!

Blog Boost Awarness Week : Del 2

Välkomna tillbaka till Blog Boost Awarness Week som jag skrev om igår. Idag tänkte jag spinna vidare på vårt tema – nätklimat – och berätta hur det påverkar mig.

Jag har valt att visa lite mer av mitt liv i sociala medier än många andra. Det många inte förstår är att jag är selektiv. Ni får ju självklart inte hänga med mig på det som jag inte väljer att lägga ut här. Ni har således inte en hel bild av mig, utan ni har bildat er en uppfattning utifrån det jag skriver och hur jag interagerar med er. Jag kikade på lite gamla klasskamrater på Instagram, och jag kan väl säga som så att vi har olika syften med våra sociala medier. Likaså bekanta som har en blogg; vi har inte samma avsikt med våra kanaler. Med det sagt så är inget rätt eller fel, jag tycker inte om när folk har pekpinnar kring hur en blogg eller en social kanal ska styras, skötas eller uppdateras. Däremot om en nu önskar få en framgångsrik kanal så kan det förstås finnas för och nackdelar med de beslut en fattar. Ibland vill jag också vara en person som bara uppdaterar lite hipp som happ och det jag känner för utan någon närmare eftertanke. Så som jag gjorde innan jag såg Instagram som en kanal som en kunde växa på, där okända kunde följa mig. Men den känslan försvinner snabbt igen, för jag älskar att få vara kreativ och jag finner tillfredsställelse i hur jag har valt att lägga upp mina kanaler.



Ni kanske i alla fall tror att jag visar mer av mitt liv i mina sociala medier än vad mina släktingar gör på Facebook, till exempel. 
Det gör jag inte. Många som endast finns på Instagram, Facebook eller liknande delar ofta med sig ännu mer än vad en person med blogg gör. Om bloggaren nu har en blogg som är selektivt personlig. För trots att jag har den här bloggen, och trots att den är helt öppen för allmänheten så lämnar jag ut väldigt lite om mig själv. Sätt dig i en chatt med mig på Facebook, eller ta en kaffe med mig på stan så tror jag att hela er bild av mig kommer att förändras. Eller jag vill tro det i alla fall, för jag är inte särskilt personlig. Och jag tror ändå att jag vet bäst själv, eller hur? Jag tror också att de som känner mig och läser bloggen kan visualisera mig i de inlägg jag skriver, höra mig säga det som skrivs. För dem blir det väldigt personligt. Men de som inte känner mig har egentligen ingen aning. Och förmodligen en väldigt skev bild av mig, positiv eller negativ. Det är så det är när en gör det här lite mer än andra, en kanske inte är lika personlig för en är ändå fullt medveten om vilka risker det finns med att ha en blogg, men en är också fullt insatt i vilka fördelar det har.

Större delen av den negativa feedback jag får handlar om två saker. Den första är mitt utseende och framför allt min vikt. Att jag är tjock, ful och borde träna. Ni kanske minns den här kommentaren? Just det var nästan lite komiskt, jag fick fantastisk feedback av er läsare, men klart att det ändå sätter sina spår. Jag kan nog komma ihåg majoriteten av de negativa kommentarer jag fått hänvisat till mitt utseende. ”Du är allt en mullig tjej du ❤” eller ”Kanske dags att börja träna nu?”. Allt anonymt så klart, och när det är anonymt så är det liksom inte särskilt väl menat. Eller att få att en nog borde se över sitt intag av godis, eller alkohol för den delen. Jag är en väldigt analyserande person som tar åt mig av allt. Jag är högkänslig och lägger märke till detaljer som andra kanske inte alltid gör. Jag utvärderar allt och vill se alla möjliga utgångar av ett scenario för att förbereda mig på det. Till vilken nytta vet jag egentligen inte. Men det innebär också att jag i princip alltid benar ut varenda ord jag skriver här – hur tolkas detta? Kan någon bli arg? Kan jag få skit för det här? För jag vill inte det, då jag mår dåligt över det – genuint dåligt – i dagar efteråt. Jag kan inte bara släppa negativa händelser som påverkar mig.

Den andra typen av negativ feedback som jag får är väl att jag är en översittare. Att jag tror att jag är något, att jag är fejk. Det är jag inte. Jag har ett genuint intresse för allt som finns här. Jag låtsas inte. Jag har inget tvättäkta intresse för mode till exempel, så det skriver jag inte om i större utsträckning. Jag är heller inte jätteduktig på trender, men är heller inte intresserad – så varför rapportera eller skriva om det? Jag tilltalas av det där lilla extra, som skänker mig glädje. Jag är av den fulla meningen att materiella ting och pengar aldrig kan ge en genuin lycka. Det kan bara tacksamhet. Det har tagit jävligt lång tid för mig att komma dit. Men ändå får jag mycket kommentarer att ”Vem tror du att du är?” eller ”Du har inte råd med det där, sluta låtsas!”. Vet ni vad? Jag ljuger nog för mig själv och för alla er om jag skulle säga att jag inte har lite tendenser till att vara en översittare. Men jag jobbar på det. Det handlar mest om att jag inte tycker om att ha fel, men jag erkänner om jag har det. Så har det inte alltid varit, det är jag den första att medge. Men nu är det så. Och jag känner lite att vi alla måste gå vidare, människor kan förändras, eller i alla fall ta till sig av att alla ens personlighetsdrag inte är de bästa. Jag är inte perfekt och jag har haft oerhört svårt att ta kritik och haft väldigt svårt att inte överanalysera alla kommentarer som trillar in här och tolka dem fel. Jag erkänner det! Men idag är det inte så. Min man Roberto brukar säga att jag var en blomknopp när vi träffades. En inåtvänd, deprimerad 20-åring som hade mycket i bagaget och nyss hemkommen från 8 månader i London med allt vad det innebar. Den 20-åriga tjejen som faktiskt – helt ärligt – hade lite svårt att hantera alkohol, känslor och sitt eget humör, är idag en 26-årig fru som är lycklig och tillfreds med sig själv och också med min blogg. Med goda relationer till mina familjemedlemmar, med bra vänner och fina kollegor. Jag var jätteosäker när jag var yngre, vad än jag framställde mig själv som i den här bloggen. Jag var nyliberal, trångsint och svartvit. Nu inser jag att hela livet är en gråzon. Jag dömer inte människor. Jag tampas fortfarande med begäret att alla ska tycka om mig. Men jag säger också till mig själv varje dag att det går inte. Det går inte att alla ska tycka om mig och att jag ska vara perfekt, ha ett perfekt liv eller en perfekt blogg där allt omges av ett rosa skimmer. Jag vill inte ens ha det. Jag har mina downs jag med. Kanske mest hela tiden? Det är upp och ner. Om det gör mig till en översittare att jag tycker om vissa märken, bloggar om vissa saker eller är av en viss åsikt – då får det vara så. Men jag kämpar varje dag med att inte vara en besserwisser, att inte ta saker personligt och därmed bli otrevlig samt att det är okej att alla inte tycker som jag och att alla inte tycker om mig. Det måste vara okej för annars viger jag mitt liv åt människor som kanske egentligen inte betyder något för mig. Jag lägger hellre den energin på de som faktiskt betyder något.

Så ja, jag kanske är lite tjock – eller i alla fall inte smal, men ful är jag inte. Och min mormor har alltid sagt att tjocka människor är alltid glada och jag tror ändå att jag skänker en hel del glädje till mina medmänniskors liv. Och en översittare kanske jag också är. Jag är en tvättäkta vattuman, helt enkelt. Vi beskrivs ofta som självgoda, stolta och tjurskalliga. Det stämmer väldigt bra in på mig, och det är på gott och ont! Självgod är jag nog inners inne, men jag är också som många andra osäker på mig själv i vissa avseenden. Jag gör mitt bästa för att inte vara en översittare. Jag inser att jag inte passar i alla situationer, att jag inte ska ge mig in i vissa diskussioner. Jag förstår mina egna fel och brister, antingen bejakar jag dem eller så gör jag mitt yttersta för att reparera dem. Men alla har svagheter, inte bara jag. Mina svagheter gör mig dock till den jag är, och är det inte så att jag sårar någon annan eller själv far illa av dessa fel och brister (i andras ögon) så kanske jag inte måste ändra på mig? Men jag anser att om jag har ett dåligt bemötande så är det något jag ska ändra på – SJÄLVKLART! Att få höra att någon tycker att jag inte är snäll, att någon tycker att jag är en översittare eller en besserwisser är liksom inget som gör mig stolt. Det gör mig ledsen och det skapar en vilja att ändra på mig. Jag vill inte uppfattas så. Och det går lite stick i stäv med att inte foga sig efter andra och att inte fortsätta vilja att alla ska älska mig. Men jag gör mitt bästa, för jag kan inte få alla andra nöjda. Det bara är så. Men jag vaknar varje morgon och tänker att jag ska vara lite bättre. Lära mig lite mer. Utvecklas lite till. Men jag tänker inte tystas för att de här kommentarerna kommer in någon gång då och då. För de som kommenterar så känner inte mig. Och det kommer de heller aldrig göra, för jag har kommit längre än att ta åt mig, och längre att ens komma på tanken att kommentera något liknande. Sådana människor finns det inte plats för i mitt liv, och inte här heller. Då kan en gå någon annanstans!

Annandagen

DSC09200
Annandagen började vid köksbordet med dator, kaffe och juice. Vet egentligen inte varför jag gjorde vare sig kaffe eller hällde upp ett glas juice – är fortfarande såpass täppt i näsan att jag inte känner några smaker. Men en kan ju låtsas! Tanken var att röja undan lite jobb, men hade inte fått något till mig, så det fick istället bli nu på kvällen.

Jag publicerade mitt förra inlägg och vill bara få tacka så mycket för den fina responsen jag fick på det. Jag var genomsvett när jag tryckte på publicera, tycker verkligen att det är jobbigt att skriva åsikter, argumentera och debattera. Jag är inte van vid det och vill vara alla till lags. Det är bara mina allra närmsta vänner som jag vågar diskutera med på riktigt, och uppstår det då meningsskiljaktigheter kan jag tänka på och analysera det i dagar. Jag vill också att min blogg ska vara en trivsam plats. Men samtidigt tror jag, och hoppas jag, att det kanske ger en bättre bild av mig och att ni någonstans har lättare att relatera till mig om ni vet mer om sådana här saker. Det verkar i alla fall uppdateras om en ser till vilken feedback som har trillat in i alla fall!

DSC09216

Efter morgonbestyren gick ner till bussen och åkte in till stan för att möta upp min lillebror, Hampus. Satte oss i bilen alla tre och åkte upp mot Orust. Väl framme i Barrevik stod våfflor med sylt och grädde på bordet som en lite lättare lunch. Vi spelade kort och Yatzy medan mamma, mormor och morfar åkte till Pelargonia-muséet.  Lite senare var det dags för middag som var mammas räk- och sparrisrisotto med vitt vin och till efterrätt hade Michael gjort jordgubbstårta. Jag är övertygad om att allt var jättegott, men som sagt känner jag ingen smak ännu efter influensan och förkylningen, så jag vet inte, haha. Verkligen antiklimax när jag är en sådan matälskare och vet att jag verkligen gillar mammas risotto.

En mysig dag med nära och kära, fyllde verkligen på energiförrådet inför de kommande arbetsdagarna! Och för det jag grejar med nu; en hårddiskrensning som tar år och dagar.

Blog Boost Awareness Week : Del 1

Så var det återigen måndag, men för ovanlighetens skull en ledig sådan. Så skönt! Den här veckan kommer bjuda på några annorlunda inslag då vi var några i Blog Boost som ville hoppa på Annicas idé om en awareness week om nätklimatet (egentligen om psykisk ohälsa och diagnoser och hur det framför allt på sociala medier används för att smutskasta andra). Så ni ska helt enkelt få följa med mig, mina reflektioner och mitt resonemang kring nätklimatet i min närhet. Idag kommer jag berätta lite om varför jag väljer att ta del av denna awareness week för att öka medvetenheten kring detta. Jag drar mig alltid för att posta sånt här innehåll, det känns för nära inpå. Mer personligt än att visa upp varje liten del av sig själv, faktiskt. Men jag gör det ändå!

bazaar

Internet är verkligen på gott och ont. Människor ser det som en frizon där det är okej att säga vad som helst. Att slänga ur sig att människor är schizofrena, bipolära eller har borderline har nästan blivit kutym i bloggvärlden så fort meningsskiljaktigheter uppstår. Jag tycker det är hemskt. Hemskt att en använder psykiska sjukdomar som folk faktiskt lider av och kämpar mot för att trycka ner människor. Jag tycker att det är tragiskt att människor inte kommit längre än så, längre än att de förstår att en psykisk åkomma för det första inte är något en skämtar om eller använder i det syftet, och för det andra per se alltid måste vara något negativt. Många mitt ibland oss lever idag med diagnoser och fungerar i vårt samhälle. Jag är på sätt och vis en av dessa personer. Jag har en diagnos som är, ja – vad ska vi säga? Obekräftad? Jag fick den i samband med den depression jag led av för 5-6 år sedan. Vilken det är har jag dock ingen lust att pränta ner här, för fortfarande finns det ju de som väljer att vända sådant emot en. År 2017. Väljer människor att hålla en sjukdom emot någon annan. Sorgligt. Skulle någon hålla en fysisk sjukdom emot någon? Nej, jag tror inte det. Vi kanske sa sådana dumma saker på skolgården när vi var små, men vi går inte runt och kallar folk för sådant nu. Så varför skulle det vara okej att säga att någon är bipolär, har damp eller borderline?

Om vi går vidare till nätklimatet och varför jag väljer att ta upp det här i anslutning till vårt tema så är det för att det gör mig ofantligt upprörd. Att människor anser att de har rätt att uttrycka sig hur som helst för att de sitter bakom en skärm. Har svårt att tro att folk hade vågat gå fram till vederbörande och uttrycka sig på samma sätt i verkligheten. Men jag tycker ofta det märks tydligt, och framför allt efter att ha jobbat med bloggare i mer än två år, att de som gapar högst och är elakast är de som är ensammast och mest osäkra i sig själva. Precis som det var på skolgården. Mobbarna mådde ofta dåligt själva.

DSC_3041

Jag upplever inte att jag får utstå särskilt mycket egentligen. Men det är som att det i det svenska samhället har blivit bestämt – av utomstående – att är du offentlig så måste du ta skit. Det är ofrånkomligt. Jag skulle inte beskriva mig själv som offentlig egentligen för så många är det inte som läser min blogg, jag tror många har den uppfattningen att det är väldigt många. Så är det inte, så därav skulle jag inte säga att jag är offentlig. Vart går gränsen för när en är offentlig? Är det när en har ett visst antal följare? När en har en öppen profil på Instagram eller inte har ställt in sekretessen på Facebook? Och varför ska en person som är offentlig tvingas utstå påhopp och stenkastning när ingen annan måste det? Det gäller liksom alla; politiker, fotbollsspelare, artister och influencers. Alla. För alla har förmodligen någon person som de ser upp till som är offentlig. Eller i alla fall tycker om, kanske inspireras av. Kanske en instagrammer eller varför inte en deltagare i Idol? Den personen gör det hen tycker om att göra och samhället gillar att hen gör det (annars får hen ju inga följare på Instagram eller så går hen inte vidare i Idol). Men så fort hen synts genom en skärm – på TV, i en dator eller mobil – så är det som om det ringer någon form av obligatoriskt klocka hos vissa. ”Nu måste vi vara lite elaka, det var ju ändå längesen sist!” En ny slagpåse att slå mot. Och allt förtäcks med att vi/de har valt att vara offentliga. Då ska en kunna ta vad som helst. Kanske till och med vara öppen för det och ha en lite masochistisk inställning till elaka kommentarer och påhopp.

Och för att någon blir framgångsrik eller det minsta känd, så är det okej att ge så kallad “konstruktiv” kritik (kan vi ta en minut och slå upp frasen konstruktiv kritik? Det innebär att ge ett förslag på hur något kan bli bättre, inte att kasta skit på någon/något utan att själv komma med ett bättre förslag) och om inte alla håller med hänvisas det till yttrandefriheten. Ja, vi har yttrandefrihet och du har rätt till din åsikt så länge den inte bryter mot lagen. Så varsågod – skrik ut din åsikt! Din åsikt är däremot inte alla andras åsikt. Och alla andra har rätt att skrika sin åsikt också, under de premisser vi har valt i vårt samhälle. Det är vad folk på sociala medier inte förstår. Att din åsikt är liksom inte rätt bara för att vi har yttrandefrihet och du drar det kortet i ansiktet på folk. Du kan inte – varje gång du blir emotsagd – hänvisa till det fina som heter yttrandefrihet. För det är inte yttrandefrihet att inte bli emotsagd; yttrandefrihet innebär att du inte blir censurerad, begränsad eller bestraffad. Jag ska be att få citera Wikipedia: “Det är en missuppfattning hos vissa deltagare i sociala medier, att yttrandefrihet innebär att man inte ska bli emotsagd. Men det skulle innebära att meddebattörerna inte skulle ha yttrandefrihet. Yttrandefrihet innebär att man inte blir straffad för sina politiska yttranden, om de håller sig inom vissa gränser […]. Däremot kan alltså andra tillåtas uttala andra åsikter.” Förstör inte vår fina yttrandefrihet med att slänga dig med det uttrycket så fort folk inte tycker som du. Och du som slänger dig med detta hela tiden; fundera över vilka skyldigheter du har också. Är det en rättighet att alltid få uttrycka sin åsikt hur sårande den är? Eller är det snarare någon annans rättighet att slippa bli sårad? Är det en skyldighet att bete sig snällt mot andra? Jag önskar verkligen att det var så! Folk säger det så ofta att det har blivit en modern klichée men det stämmer så bra – har du inget positivt att säga, var tyst! Vad får du ut av att hacka på andra? Mår du verkligen bättre själv?

Så, del ett avklarad. Det är ibland skönt att få avreagera sig. Jag hade kunnat fortsätta i all oändlighet, för just det här med att dra yttrandefrihetskortet eller veva med “alla har rätt till sin åsikt”-flaggan är verkligen tröttsamt. Snälla människor, sluta! Visst har alla rätt till en åsikt, men är du verkligen tvungen att vara elak – är det din rättighet att vara elak för att din åsikt är elak? Är du verkligen tvungen att uttrycka din åsikt alla gånger? Om den skadar och sårar någon annan? Och om du har rätt att uttrycka din åsikt så har väl jag rätt att uttrycka min? Det här inlägget är min åsikt! Och det är inte elakt. Och det här är anledningen till att jag väljer att engagera mig kring vår awareness-week i Blog Boost; människor som anser att elakt beteende faller under lagen om yttrandefrihet och människor som använder psykiska åkommor för att nedvärdera andra. 

En glömd kväll

kvallen

Från en kväll på Göteborgs breda gata – Avenyn. Jag la aldrig upp dessa bilder då jag… inte orkade? Har varit mentalt utpumpad länge nu. Jag hoppas att det kommer till ett slut snart. Vi hade i alla fall en bra kväll. Här var vi på Mr P som ligger uppe vid Götaplatsen. Ser fram emot fler after works med min donna där. Och på Bellora, dit vi förflyttade oss efter ett glas. Och jag ser fram emot att upptäcka en massa andra ställen också, Göteborg har verkligen utökats på restaurangfronten sedan vi flyttade till Stockholm. För övrigt tror jag inte att jag har träffat Valentina på två veckor nu, börjar kännas lite tomt…

Och ja, jag är fortfarande sjuk. Men jag tror att jag kan skymta ett ljus där framme i tunneln. Igår var verkligen kulmen. Hoppas jag! 

Influensa

Ja… såhär sjuk har jag inte varit sedan högstadiet, tror jag. I alla fall inte när det kommer till just influensa. Det bröt ut riktigt ordentligt igår, och jag har därför jobbat hemifrån idag. Älskar verkligen att en har den möjligheten, det är så värdefullt för mig. Framför allt då jag är ensam på min position och inte riktigt kan vara sjuk och bara släppa allt, liksom. Jag tror det är all stress som varit den senaste tiden som har utlöst allt det här. Att kroppen inte orkat stå emot. Men jag blir säkert frisk snart, känner att jag får vänta ut det, så försöker att inte äta en massa tabletter och liknande.

naglar

I vilket fall, igår var jag och gjorde mina naglar hos Camilla. Hon går utbildning hos Lilly Nails och behövde en modell. Så himla roligt, bortsett från att jag mådde sådär medan jag sätt där med feber. Var nog inte det roligaste av sällskap. Såhär långa naglar har jag aldrig haft! Väldigt spännande, tycker jag. Det var dock förvånansvärt lätt att vänja sig vid dem och vid längden. Lättare än jag hade kunnat föreställa mig! Kanske blir det nästan lättare ju längre de är?

Så nu ska jag bara fokusera på att kurera mig. Kanske försöka komma ut i den friska luften, det brukar göra gott. Fick med mig en ny lättviktsjacka från jobbet häromdagen, som jag gärna inviger. 

En dag i Köpenhamn

DSC09159

Här vaknade jag; i kollektivet Jutan. Camilla har bott här från och till de senaste tre åren. Hon har ju även hunnit med en utlandstermin och en utlandspraktik, men nu ska hon lämna detta för gott, redan på torsdag flyttar hon. Då kommer hon vara lite i Göteborg innan hon återvänder till Sydafrika. Jag ser verkligen fram emot att åka och hälsa på henne! Det var första gången jag var i deras kollektiv, sist jag var nere och hälsade på hyrde hon en egen lägenhet. Gud, det var himla längesen, så det var verkligen på tiden att jag kom ner. De hyr ett superfint hus, jag kan förstå att de haft så himla kul där de senaste åren.

DSC09164

Vi åkte alltså över till Köpenhamn efter en relativt lugn morgon med kaffe och smoothie. Vi spanade i butiker, jag köpte mina glitterstrumpor och mina solglasögon på H&M, och hux flux var vi vid Hotel ChocolatVi gick så klart in en sväng! 

DSC09170

Efter vår promenad på Strøget kom vi till Nyhavn. Det är ju lite ett måste att gå förbi alla de färgglada husen vid denna lilla hamn. Vi tog varsin öl på uteservering och skulle sedan vidare till Papirøen för lunch.

DSC09171

På Papirøen åt vi msemen med mozzarella, kyckling, hummus och tzatziki. Väldigt, väldigt gott – och mycket! Vi hade sån himla matkoma efter de här tallrikarna, vill jag lova. Till det drack vi mojitos; Camilla en med passionsfrukt och jag en med blodgrape.

DSC09172

Riktigt goda! Jag hade dock inte någon mynta i min drink, är inte så förtjust i det. Men den var riktigt god, och maten likaså. På Papirøen, som vad jag förstår nu är lite mer permanent (men kanske inte för alltid), finns en superstor food court med massor av god mat. Vi valde som sagt marockanskt och jag var inte ledsen över det.

Som jag redan skrivit gick vi därefter till Christiania och sedan vidare till Illums Rooftop och sist men inte minst en liten uteservering nära Kødbyen som hette Carlton, vid Vesterbro. Vid halv tio var vi tillbaka i Lund igen, så det blev ungefär åtta timmar i Danmarks huvudstad. Jag hade en fantastisk helg, är så galet nöjd verkligen! Tack, Camilla, för en superbra födelsedagspresent ❤ Ser fram emot att återvända till CPH snart igen!

1 2 3 4 144