Typsnittstips – juli

Alivia HÄR / Antro Vectra HÄR / Javacom HÄR / Befindisa HÄR / Morracle HÄR / Something Wild HÄR

Det har efterfrågats lite typsnittstips nu på senaste sedan jag berättade att jag hittat lite nya som jag verkligen gillar. Så idag så får ni ett typsnittstips av mig. Jag tänkte att det skulle kunna vara återkommande de månaderna som jag känner att jag har något i fontväg att tipsa om. Jag kan trots allt sitta i timmar på diverse typsnittssidor och leta, ladda ner font efter font tills dess att jag varken vet ut eller in. Här ovan ser ni sex stycken som jag gillar just nu.

Och gissa hur underbart det var att få vara lite grafiskt kreativ också när jag tog fram det här maneret ovan? Det går hand i hand med en ny design som jag filar på, ska bli så kul att få visa upp den. Men det blir efter semestern, jag ska ta det lugnt även idag. Jag älskar det!

En klöver i svart

Några av er har säkert sett den här godingen ↑Instagram redan då jag la upp en bild på den för några timmar sedan. Efter jobbet idag gick jag nämligen förbi Fiori och hittade då denna svarta klöver och en mörk begonia. Så himla nöjd med mina inköp, och Fiori har även väldigt bra priser på sina krukväxter. Lär dock lägga halva lönen där, hehe. Den passade dessutom perfekt i krukan i svart och guld – nu är jag sugen på några till sådana likadana. Detta för att jag fick plocka krukor från reservlagret idag, föredrar de här lite spännande varianterna framför enkla, vita.

Ikväll har jag bara varit hemma, precis som jag förutspådde i måndags. Tvättat en massa inför semestern, lagat matlådor och bytt lakan. Jag slängde ihop en stroganoff med kycklingkorven jag hade i kylen, kokade röd quinoa och fyllde ut med bladsallad. Känns härligt att sedan några veckor tillbaka vara inne i goda rutiner igen. Stroganoffen blev supergod dessutom, jag ska visa er innan veckan är slut. Och likaså begonian ska jag göra mitt bästa för att visa er så snart jag kan!

Inredningslista

Här får jag bäst inredningsinspiration: Instagram just nu, sitter och kollar på art deco-relaterade taggar och hittar lite allt möjligt. Och på auktionssidor! Och på Pinterest. Många ställen, helt enkelt!

Min favoritmöbel: Åh men svårt, jag tror jag får säga marmorbordet för att det känns så härligt att ha något fint framför soffan. Äntligen!

När väcktes mitt intresse för inredning? Hm, det var nog när jag var 12 år och skulle flytta till vårt nya hem i Lerum. Då fick jag välja tapeter och möbler (nåväl, inom vissa ramar, haha) själv på IKEA. Sedan köpte jag ofta grejer till mitt rum. Men i takt med att jag blivit äldre har intresset förändrats och likaså stilen. Idag är jag mer hållbar i mitt tänk och satsar på tidlöst. Jag tänker igenom det mer och resonerar mycket med Roberto innan vi bestämmer oss för något. Också älskar jag second hand och loppisar!

Drömköp: Men det finns ju så mycket! En vacker, modern art deco-lampa står nog högst upp på listan dock. Just nu!

Favoritpryl i hemmet just nu: Just nu är det blomsprutan som jag skrev om för ett tag sedan. Vattnar vissa blommor varje dag – verkar vara omöjligt att släcka vissas törst…

Mitt senaste köp i inredningsväg: Oooh, vad i herrens namn var det för nåt? Jo, förra veckan köpte jag  en lampfot i mässing från Myrorna. Nu letar jag febrilt efter en lampskärm! Är sugen på en svart, men hade varit kul med färg också.

Bästa inredningsbutik: Lilla soffbutiken vid Linnéplatsen. Drömmer om att få gå loss totalt därinne, helst med någon annans plånbok. Finns online här.

Något jag behöver? Alltså, egentligen upplever jag inte att jag egentligen behöver något. Men en taklampa till vardagsrummet och en sänggavel till sovrummet. Nya soffkuddar och gärna lite nya, fräscha sängkläder. Och egentligen – möbler till hallen, den står i princip tom.

Vilken möbel skulle aldrig få stå i mitt hem? En ska aldrig säga aldrig, tycker jag! Men jag tycker inte om obehandlat trä, så det går gärna bort.

The big no no enligt mig: Meeeen, jag gillar ju inte sånt, jag tycker inte det finns några rätt eller fel. Jag är ju så grå i min syn på saker, varken svart eller vit. Men om jag måste svara så har jag själv svårt för opersonliga hem. Där en känner sig osäker för att personligheten inte speglas i inredningen, utan det blir tydligt att de som bor där har kopierat ett magasin, en blogg eller något annat. Förstår ni vad jag menar? Ett typiskt stylat hem, som inför en visning. Då känns det ofta som att ”nämen här kan ju ingen bo, det är omöjligt!” för att personligheten har raderats av stylisten.

Hortensior står högt i kurs.

Vilken blomma gillar jag mest: Uuuuuuhhhh… Svår fråga. Pioner och hortensior får bli mitt delade svar. Och ni vet ju redan att jag älskar min rödbladiga klöver (”Jaja. Sanna, vi fattar!”).

Om jag fick köpa precis vad jag ville skulle jag köpa? Är inte det lite detsamma som vad mitt drömköp är? I vilket fall, då hade jag köpt ett hus och fyllt det med allt vi ville ha.

Hur ser det ut hemma hos mig? Det är lugnt, harmoniskt, halvstökigt, ljust men samtidigt rätt dåligt ljusinsläpp. Jag hoppas att det är mycket karaktär i vårt hem! Att folk lär känna oss bättre genom att besöka oss, för att det reflekterar oss. Både som par och som individer.

Vad skulle jag helst vilja rusta upp? Jag vill ju måla om i hallen och i sovrummet (ja, jag tjatar!).

Sommarens måsten enligt mig? Svårt att säga när en bor i en hyresrätt utan balkong… Snittblommor kan en ju faktiskt ha året om dessutom, så därav tycker jag att det blir ett lite fattigt svar. Nej, sommarens måsten i hemmet är… vackra skålar för allt gottigt en trycker i sig under sommarmånaderna. För sallader, frukt, godis, bakverk och hemmagjorda röror. Just nu gillar jag mina Mon Amie-skålar, Marimekkoskålen på fot, Mateusfatet och mitt udda Rörstrandsfat som jag fyndade för en tia på Tradera.

4 mobilbakgrunder

 

Dröm – ladda ner ↓ · Glädje – ladda ner ↓ · Eufori – ladda ner ↓ · Lycka – ladda ner ↓

_________________
 

Hallå, mina små kycklingar! Har knåpat ihop fyra stycken superenkla men lite peppiga bakgrunder. Och i härliga färger, eller vad säger ni? Valde fyra ord som trots sin enkelhet och höga klyschfaktor betyder mycket för vardagen. Det är viktigt att vara tacksam helt enkelt. Så dessa fick det bli. Har en massa nya typsnitt nu som jag är beyond excited att göra något kreativt av. Vi får se vad det kan tänkas bli!

Veckans planer

God förmiddag, hörni! Äntligen har min sista vecka innan semestern startat. Jag behöver verkligen få vara ledig lite nu. Jag var ju ledig några få dagar i december, och sedan under påsken. Men utöver det så var det ju senast vid bröllopet som jag verkligen hade semester. Nu är det så välkommet, så välkommet med en vecka i frihet.

Jag började dagen med att hoppa i träningskläderna och köra ett pass på gymmet. En god vana jag hade förra året men som jag totalt fallit ur sedan dess. Nu vill jag återuppta det spåret, 2017 har varit ett ohälsosamt år hittills men nu ska det bli ändring på det! Med start idag, måndag och allt. Men nu över till veckans planer och vad den här veckan har att bjuda på får ni se här nedan.

Måndag: Nya avsnittet av GoT kommer, så vi har bjudit hem Camilla för middag och serietittande. Heja, heja! Hon kommer och hämtar mig efter jobbet, så skönt!

Tisdag: Ska umgås med mina fina småsyskon efter jobbet, Hampus & Evelina. Annars är det träning på schemat, jag vet inte ännu om det blir morgonträning eller lunchträning.

Onsdag: Här har jag inte helt bestämt mig, då det har pratats om att möta upp delar av svärfamiljen på stan för några glas. Jag känner dock att jag behöver tvätta inför semestern, och som sagt så har våren och halva sommaren varit rätt ohälsosam. Så vi får se! Men morgonträning blir det i alla fall, jag ska in i de här rutinerna igen.

Torsdag: Packa inför semestern och städa så att en kommer hem till en fin lägenhet. När jag nu bestämmer mig för att åka hem, det vill säga. I övrigt är det jobb på schemat och mycket att göra inför semestern.

Fredag: Efter jobbet tar vi bilen upp till Orust för att spendera några dagar i Barrevik. Så underbart, jag hoppas att det blir superväder. Så som det ser ut nu verkar dock inte SMHI vilja vara min önskan till lags… Vi får se, helt enketl!

Lördag: Roberto fyller år, så lite firande får det nog allt bli. Och en promenad bort mot Nösund kanske? Eller upptäcka mer däruppe, lite smultronställen.

Söndag: Repeat på lördag minus att Roberto inte fyller år förstås, hehe.

¡Viva Cuba!

HOLA, MUCHACHOS! Söndag och jag är glad som en lärka. Igår avslöjade vi nämligen för Roberto vad hans födelsedagspresent är för något (han fyller på lördag nästa vecka!). Om jag hänvisar er till rubriken, kan ni då gissa, tror ni? VI SKA TILL KUBA, WOOP WOOP! 24 oktober åker vi tillsammans med Francisco & Valentina (eller ”Fralle” som vi myntade igår) till Havanna för att umgås, dansa, gå på romprovningar och upptäcka en av världens – förmodligen – coolaste städer. Jag är så glad, det är såååå kul, och jag är så stolt att jag lyckats hålla mig från att säga något!

Och inte nog med att vi alltså ambushade Roberto i Vasaparken igår med Cuba Libres och en cigarr som vi köpt på Mellgrens –  så var vi också ett stort gäng som överraskade fina Ana som fyller 30 år imorgon. Så direkt efter drinkarna med Valle & Sisco åkte vi till nästa överraskningsfest, vilket var så roligt! Älskar överraskningar! Och självfallet är vi så glada för den stundande resan, lär skriva mer om det när tillfälle ges. Alltså, så underbart! Och så himla fräckt tycker jag, tacksamt att få uppleva Kuba innan det öppnas upp helt och hållet. Jag förstår att det lär bli en total krock men det välkomnar jag med öppna armar. Och dessutom åker jag med några av mina närmsta människor. Det kan inte bli bättre! 

Om någon av er varit i Kuba får ni gärna ge tips om vad en borde göra. Vi är inte ute efter sol & bad utan kultur & upplevelser! 

Friday Details

Inlägget innehåller reklamlänkar.

Åh, härliga fredag! Den här veckan ska ni få en botanisk Friday Details med lite blomsterdetaljer från vårt kök. Vad tror ni om det? Jag älskar ju blommor och växter, tycker det är så roligt. Att få pyssla om, se dem växa och bli större. Nästan så att en får lite mammakänslor (eller vad jag tänker mig att mammakänslor skulle kunna vara) i miniformat.

Krukan kommer från DBKD och fruktkorgen är från Lagerhaus (liknande här).

Detta elefantöra fick vi av Valentina och Francisco i inflyttningspresent. Den knottriga krukan från DBKD är pricken över i:et om ni frågar mig. Sedan måste jag också notera att den växt sig ungefär dubbelt så stor nu som när vi fick den. Så roligt, det ger mig lite självförtroende, hihi!

Vasen kommer från H&M Home (liknande här) och skålen från Skultuna.

Denna vas från H&M Home använder jag flitigt hemma. Den tycker jag väldigt mycket om. Jag köpte den i Stockholm när jag precis hade flyttat in i den lilla skokartongen på Hägerstensåsen i mars 2015. I samband med att jag knyckte Pinocchiorosorna (som för övrigt skrumpnade ihop inom ett par timmar i orkidévasen, buhu) häromdagen tog jag också några kvistar kaprifol från vår innegård. Det blev så fint. De är spännande blommor, kaprifoler. Så asymmetriska och oförutsägbara på något sätt. Men ändå fina!

Krukan är från IKEA och ljusstaken från Klong, växten är köpt på Floramor & Krukatös.

Sist men absolut inte minst; min älskade rödbladiga klöver. Den här nog min favoritväxt hemma, älskar att den är så mörk och djup på något sätt. Och gänglig den med. Den växter så det knakar, men så ger vissa av stjälkarna upp till slut och vissnar. Men lika fort är det en ny stjälk som tagit den förres plats. Och det var faktiskt en av anledningarna till att jag skaffade denna; den ska vara lättskött och hittills har den varit just det. Jag hade dock velat att den var lite tätare, men kanske växer den till sig?

En fullspäckad helg ahead

Jag knyckte en sånhär liten gren med Pinocchiorosor på innergården igårkväll som jag satte i min orkidévas. Blev ändå rätt fint!

Dagen före fredag igen. I söndags kände jag verkligen att jag inte var redo för en jobbvecka. Men så har jag ju också jobbat hemifrån en dag den här veckan i och med att jag fått en infektion i kroppen. Jag kan inte fatta att tiden går såhär fort. Det gör mina inlägg om att sluta vänta på sin tid ännu mer adekvata på något sätt. Det bara rusar förbi, minuterna passerar snabbare än jag hinner reagera och det är hög tid att sluta vänta, helt enkelt. Och apropå det – återigen stort tack, och tack för responsen på inlägget igår också.

Ja, en liten vardagsuppdatering kanske skulle vara på sin plats? De senaste dagarna har jag varit på second hand, druckit koffeinfritt kaffe och inspekterat Hanna och Oskars lägenhet. Där har jag inte varit sedan vi hjälpte dem att flytta in i slutet av maj. Både igår och förrgår har jag strosat omkring med Hanna på stan, från Lilla Bommen till Esperantoplatsen, från Linnéplatsen till Pusterviksbron och tillbaka. Jättemysigt! På Myrorna hittade jag två riktiga fynd som jag tänkte att jag skulle visa er vid ett senare tillfälle.

Och vad händer till helgen? Well, imorgon har jag inte så mycket planer mer än att träffa Valle en snabbis på stan. Sedan hem och mysa med min gos. På lördag ska vi först på ett 6-årskalas och sedan vidare till Valentina och Francisco för lite drinkar innan vi ska ut på galej vad det verkar. Ikväll ska jag laga middag med Anna och Camilla hemma hos mig, så Cams hämtar upp mig på jobbet när jag slutat. Innan dess ska jag hinna med ett lunchpass på gymmet och att fixa med alla kampanjer inför helgen. På söndag blir det ett kärt återseende med en gammal vän då vi tänkte mötas upp på ett glas. Fullspäckat var ordet, lär stupa söndagkväll. Hoppas verkligen att Göteborg visar sig från sin bästa sida, vädermässigt den här helgen. Idag är det ju underbart väder och jag går runt i sommarklänning och bara ben. Så fantastiskt!

Perfektionståget utan slut

_________________
 

“There’s no need to be perfect to inspire others.
Let people get inspired of how you handle your imperfections.”

– Robert Tew
 

_________________
 

Jag måste först och främst få tacka för den enormt fina responsen jag fick på mitt inlägg ”Vi väntade för länge”. Det delades på Facebook av vänner och vänners vänner vilket gjorde mig så tacksam. Jag tyckte själv att inlägget inte var… perfekt. Det är ändå sjukt att jag sitter och skriver ett inlägg om perfektion och hur det inte existerar, hur en inte kan vänta med att göra saker för att en vill nå perfektion. Och sedan är jag osäker på om jag ska publicera det för att det inte känns perfekt? Det är så rysligt paradoxalt. Men är inte livet en enda stor paradox egentligen?

Jo, det är det. Livet är ja och nej. Upp och ner. Fram och tillbaka. Stort och litet. Hårt och mjukt. Ni inser säkert att jag kan hålla på och skriva antonymer i all oändlighet. För nästan alla motsatser stämmer in. Vem lever ett perfekt liv utan motsatser? Hur vet en att livet är bra om det aldrig får vara dåligt? Hur tar en sig upp om en aldrig har hasat ner? Det är ju helt okej. Det är ju inga problem att vara ledsen ibland, även om det gör ont så handlar det ju bara om livet.

Ångest har varit en del av mitt liv i många år nu. Den finns där, den har blivit en del av mig, men jag har någonstans lärt mig att hantera den. Hittat mina verktyg, stoppat dem i min verktygslåda så att jag alltid vet var jag har dem, så att jag kan plocka fram dem varje gång jag känner en molande känsla i magen. Det är alltid så det uppstår för mig; det känns som att jag är 14 år gammal och sitter i ett klassrum och väntar på min tur för att redovisa framför hela klassen. En vet att en är förberedd men ändå gör magen sådär ont. Idag kan jag inte hålla isär nervositet, ångest, spänning, oro och fjärilar i magen. Allt känns likadant och allt är förknippat med det som kommer sedan. Sammanbrotten. Hyperventilationen. Trycket över bröstet. Men. Det. Är. Okej. Jag är okej.

För några år sedan var det ett sånt förbannat tjat om superwomen. Superkvinnor. Supertjejer. Bloggare och kändisar tog täten, de ledde mig in i perfektionstänket. Medvetet och omedvetet, jag klandrar dem inte för jag slukade allt med hull och hår. Jag klarar allt. De klarar allt, så därför klarar jag allt. Jag behöver aldrig vila, jag kan springa 17 varv till runt jorden om jag bara vill. Jag såg – precis som en oftast gör – bara framsidorna som presenterades för mig genom de skärmar jag hade tillgång till. Inga baksidor. Bara att-göra-listor som prickades av i rasande fart. Perfekta hem och garderober. Talang för precis allting. Perfekta par. Perfekta resor, middagar, utgångar, bilder och blogginlägg. Bara framgång, inga nederlag. Och pengar. Som sparades, spenderades och tjänades. För det är vad vi visar upp. Eller vad vi brukade visa upp. Varför skulle vi någonsin visa upp en baksida? Vem vill läsa om en baksida? Jo, många. För det är det som gör mig och alla de där andra tjejerna och killarna som skriver och delar med sig på sociala medier till människor. Och tappar jag er, ni som kikar in här, för att jag blir mänsklig och har ångest så får det vara så. För jag vill aldrig att jag ska bidra till att ni ska känna så som jag har gjort med den ständiga hetsen i att allt ska vara perfekt. Och nu hörni, nu tänker jag återgå till vårt mögliga vin.

Det hade ju vart så enkelt för mig att i det inlägget jag skrev efter den där vinmiddagen göra följande; lägga upp bilder på flaskorna vi köpt, låtsas att jag själv smakat och älskat det, låtsas att det var bra och att vi drack det. Kolla på oss, vi är kulturella, medvetna, dricker ekologiskt vintagevin utan särskild anledning. Importerat direkt från Italien, från en vingård som vi besökte på vår bröllopsresa. Hade någon annan skrivit det där hade det adderats ännu mer perfektion till kontot jag byggt upp kring hur den människan är och hur hen lever sitt liv. Men nej, för jag har säkerligen varit där – i min låtsasvärld – men inte längre. Visst, jag kanske postar en bild i ett inlägg som jag inte fotat den dagen – det händer. Men varför ska en ljuga? Och med det sagt så vill jag inte anklaga alla andra för att ljuga. Men ni ville ju uppenbarligen läsa mina reflektioner kring det mögliga vinet. Aldrig någonsin hade jag fått samma respons om vinet inte hade varit ruttet. Eller om jag hade låtsats att det inte var gammalt. Eller hur? Många mår bra av att någon gång få höra att någons liv – som en byggt upp en perfekta aura kring – inte är perfekt. Sedan om det är bra eller dåligt, det vet inte jag. Jag sitter inte på en massa svar om livet. Men jag inser bara att om jag letar efter perfektion i allt jag gör, i allt jag tar mig för, så missar jag istället de där tillfällena som verkligen har guldkant. Och jag behöver inte hävda och lyfta allt i min blogg. Mitt liv behöver inget lyft. Jag behöver inte femhundra adjektiv och adverb för att beskriva en bra upplevelse. Det räcker med två, om ens det. Varje dag måste inte vara en perfekt dag i min blogg. Jag måste inte stå mig här hela tiden.

För mitt liv är upp och ner. Det är rent och smutsigt. Mörkt och ljust. Rikt och fattigt. Och jag kommer aldrig någonsin komma ifrån mina motsatser. Jag vill inte komma ifrån dem. Vad hade mitt liv varit utan mögligt vin? En ständig resa mot en perfektion som inte ens finns. Det är för abstrakt och hela tiden förändras målet för att perfektion inte existerar. Då gör heller inte målgången det. Den är omöjlig. Och samtidigt som jag reser så snurrar jorden vidare, och jag missar allt det som sker. Det är som en konsert som jag väljer att Snapchatta istället för att uppleva. En middag som ska fotograferas istället för att avnjutas. Så jag sitter där och fotar alla möjliga vinklar och när jag väl ska äta så är det kallt. Och inte alls lika smakrikt, gott och pikant. Jag missade det. Jag vill inte missa det, jag vill inte missa livet. Så den där resan mot perfektion, den har jag avbrutit och jag vill aldrig mer sätta mig på det tåget igen. Istället flyger jag ett plan som har destination personlig utveckling, och det i min egen takt. Jag åker en buss där det är helt okej att vara ledsen på vissa hållplatser. Jag tar en båt som inte har en ändhållplats för att jag vill, inte för att jag lever i en illusion om att det finns ett slut på resan. Men jag undviker perfektionståget så mycket jag bara kan. Jag vill inte sitta där och bara åka, åka, åka. För längst fram på rälsen jobbar byggarbetare för fullt med att förlänga spåret hela tiden. Det tar aldrig slut. Om inte jag väljer att gå av, det vill säga – då tar det slut. Men att sitta på det tåget och vänta på en slutstation, då kan en sitta där resten av sitt liv.

Första skörden

Hej, tisdag! Jag har jobbat hemifrån idag då jag behövde få tag på en läkare för att få en antibiotikakur. Då passade jag på att på min lilla ”lunchrast” som jag tog här hemma, att skörda groddarna som vi odlat den senaste veckan. Svärmor var nämligen här förra onsdagen och åt middag med oss, och då tog hon med sig en groddmaskin till oss. Så gulligt, jag blir så himla glad! Och den här lilla nyfunna glädjen i att se något växa är obetalbar, tycker jag. Det är supermysigt att pilla med sådana här grejer! Det ger ro i själen.

Så, vi odlade bruna linser och någon annan typ av groddar som jag inte vet namnet på. Nu är jag sugen på att köpa alfalfagroddar, och lite andra spännande varianter. Det är så himla gott att ha på knäckemackan eller på en Finn Crisp. Med valfria kryddor. Och gärna lite mosad avokado. Nu har jag slängt i ytterligare en omgång bruna linser och även röda. Är dock osäker på om en ens kan göra så med röda linser? Men lika bra att prova, tänker jag! Så nästa gång ska jag se till att ha alfalfagroddar, rödbetsgroddar och  även ruccola. Vi får se vad det blir av det hela till slut. 

1 2 3 4 632